Kan inte Rutan ta upp ”förverkliga” – det används t.ex. i Hbl för allt tycker jag, inte bara om drömmar och idéer!
M.W
Ett sådant nödrop kan jag inte lämna obesvarat, i synnerhet som frågan hör till mina egna allra käraste käpphästar. Det enda förbehållet är att jag inte tror att Hbl syndar värre än andra finlandssvenska medier. Att tidningen så ofta hamnar i skottlinjen när det gäller språkfrågor beror förstås på att det är vår egen tidning, som vi lusläser och ställer krav på.
Det är alltså riktigt att verbet förverkliga har fått en långt vidare användning och långt större spridning än det förtjänar. Det har blivit något av en Joker som man tar till av slentrian utan att tänka på dess normala betydelse.
Jag citerar ur en enda tidningsnotis (som i sin tur uppenbarligen byggde på en kommunal översättning):
”I detta skede är det inte aktuellt att förverkliga något separat vattenförsörjningsnät i Jorvas. --- Kommunen borde först besluta om hur utbyggnaden av området skall förverkligas. Så snart som möjligt försöker man förverkliga en detaljplanering av de områden som har det största byggnadstrycket. ’Efter att man erhållit mer detaljerade uppgifter om markanvändningen, kunde möjligheten att förverkliga kommunaltekniken till vissa delar på markägarens bekostnad övervägas’, sägs det i förslaget.”
Som vanligt får vi väl skylla en del på finskan. Det råder inget tvivel om att det är finskans ”toteuttaa” som ligger bakom den myckna användningen av ”förverkliga” i finlandssvenskan. Där hjälper det inte heller att finska språkvårdare också tycker illa om att ”toteuttaa” används i alla tänkbara och otänkbara sammanhang, för ordet förekommer i varje fall i de texter som skall översättas.
Problemet med förverkliga är inte bara att det används i onödan, utan att det används på ett oriktigt sätt. Det finns nämligen en semantisk grundregel som säger att man kan förverkliga det som så att säga föregår handlingen men inte det som blir resultatet av den.
Vi kan alltså förverkliga drömmar, idéer, planer, fantasier och önskemål. Vi kan också förverkliga oss själva – i en lite udda användning av ordet.
Men vi kan inte förverkliga vattenförsörjningsnät, utbyggnader, detaljplaneringar och kommunalteknik. Inte heller kan vi förverkliga vägar, parker, hus, konferenser och fester. I sådana fall måste vi finna andra ord.
Vill vi av någon anledning ha relativt betydelsetomma ord kan vi ta till genomföra, verkställa, utföra och i vissa fall realisera. Man kan t.ex. genomföra ett projekt och en utbyggnad av området, man kan genomföra eller verkställa en undersökning (om man inte helt enkelt undersöker!) och man kan utföra en detaljplanering.
Men ofta är det bäst med konkreta verb med egen betydelse. Man bygger vattenförsörjningsnät och hus, anlägger vägar och parker, anordnar eller arrangerar konferenser och ordnar eller ställer till med fester. Det gäller helt enkelt att använda sin fantasi!
***
En originell finlandism är uttrycket ”försena tåget” i betydelsen ”komma för sent till”. Det är antagligen en översättning av det finska ”myöhästyä junaan”, och från början har man väl sagt ”försena sig till”. Kan egentligen ”försena tåget” i denna betydelse rekommenderas ens i ledigare talspråk? Man riskerar ju de mest pinsamma missförstånd, inte minst i Sverige.
T. B., Hangö
Jag vet inte hur pass spritt uttrycket ”försena tåget” är i finlandssvenskan. Särskilt bekant är det inte för mig, men det är svårt att säga, i synnerhet som det väl är ett utpräglat talspråksuttryck.
Likaså är det svårt att säga om det är det finska uttrycket ”myöhästyä junaan” som ligger bakom. Jag tillåter mig betvivla det, eftersom vår känsla för finskans kasus brukar vara ganska stark. Snarare kan det väl vara fråga om en kontamination (sammanblandning) mellan det normala svenska missa tåget och försena sig till tåget.
Jag håller med om att vi skall tala om att ”försena tåget” bara om vi ställer till så att det blir försenat – vilket lätt kan stå oss dyrt.
Mikael Reuter var språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.
Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.