Vilka regler gäller för konditionalis i talspråk respektive skriftspråk? Ofta (ja nästan alltid) ser man i de finlandssvenska tidningarna konstruktioner av typen "om X skulle vara Y, så skulle Z vara W". Borde inte villkoret uttryckas med vore i detta fall?
M.M., Esbo
Användningen av skulle i villkorssatser hör som känt till de klassiska finlandismerna, och det finns förmodligen inte många finlandssvenskar som inte i ledigt talspråk uttrycker sig enligt det mönster som nämns i frågan, också i de fall då det enligt allmänsvenska regler inte är möjligt.
Huvudregeln i svenskan är att man inte använder skulle i villkorssatsen i sådana fall där villkoret framställs som något mot verkligheten stridande. Däremot används för det mesta skulle i huvudsatsen: Om det fanns ett bättre alternativ (men det finns det inte) så skulle vi gå in för det.
I villkorssatsen (om-satsen) används i stället imperfekt av verbet. Ursprungligen använde man här imperfekt konjunktiv, dvs. av starka verb former som vore, bleve, finge, sutte. Av dem är det bara vore som fortfarande är fullt levande i svenskan (i Sverige också i talspråket), medan bleve och finge används i viss mån och de övriga kan betraktas som föråldrade.
Några exempel till:
Vore det inte vinter så skulle jag cykla till arbetet varje dag.
Hon skulle ha kommit i går om det inte hade varit så dåligt väder.
Om det gick ett direktplan till Köpenhamn i kväll skulle jag flyga dit med detsamma.
Om beslutet hade fattats tidigare, skulle resultatet ha blivit ett annat (eller: hade resultatet blivit ett annat).
Att vi på finlandssvenska tenderar att i sådana fall använda skulle också i villkorssatsen ("om det skulle gå ett plan, om beslutet skulle ha fattats tidigare") beror helt säker på inflytande från motsvarande konstruktion i finskan, där man använder konditionalis ("isi"-form) i bägge satserna: Jos päätös olisi tehty aikaisemmin, tulos olisi ollut toinen.
Att ge absoluta regler för när vi skall känna oss bundna av den allmänsvenska normen i detta fall är naturligtvis vanskligt. I skrift bör vi följa den, såvida det inte uttryckligen är fråga om återgivning av talspråk. Detsamma gäller formellt tal, av typen radionyheter, föreläsningar och predikan. Däremot är det inte realistiskt att tänka sig att vi alla i ledigt tal i vardagliga situationer skulle rätta oss efter regeln. Om vi sku göra det så sku vi nog förlora en del av vår finlandssvenska identitet.
Det är emellertid skäl att hålla i minnet att regeln om att man inte skall använda skulle i villkorssatsen gäller bara när villkoret (enligt den talande eller skrivande) inte kan uppfyllas. Är det så att villkoret uppfattas som tänkbart, kan skulle användas också i villkorssatsen:
Om de internationella oljepriserna skulle sjunka kraftigt när Kuwaitkriget är över, skulle sannolikt bensinpriset gå ned också i Finland.
Om han skulle komma medan jag är ute, så säg att jag är tillbaka klockan tre.
Skulle det gå ett plan i kväll så kunde jag kanske komma redan då.
Observera att vi i sådana fall ofta kan använda vanlig presens av verbet:
Om han kommer medan jag är ute, så säg ...
Om det går ett plan i kväll så kan/kunde jag kanske komma redan då.
I själva verket är det uppenbarligen så att skulle-konstruktionen i sådana satser är mindre vanlig i finlandssvenskan än konstruktionen med presens, trots våra böjelser för att överanvända skulle i andra sammanhang.
Mikael Reuter var språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.
Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.