Helgen markerade skiftet mellan sommar- och vinterhalvåret och det var först från och med mikaeli man fick tända ljus på kvällarna. Vid mickelsmäss avslutades odlingsperioden; skörden skulle vara bärgad och kreaturen togs in.
Mikael har namnsdag den 29 september, och kyrkan firar mikaelidagen den söndag som följer efter denna dag, alltså första söndagen i oktober. Denna kyrkliga högtidsdag, den helige Mikaels dag, firades ursprungligen till ärkeängeln Mikaels ära.
På många ställen, bland annat i Kvevlax, på Åland och på många orter i Nyland, talade man om mikaeli, mikkele, mitjeeli eller mikeeli. De marknader som hölls i österbottniska städer kallades allmänt mickelmässmarknad.
I Ordbok över Finlands svenska folkmål ingår en lång räcka ord som hör samman med mikaelihelgen. Den mest spridda benämningen på helgen i Svenskfinland är mickel(s)mäss eller mickel(s)mässan. På många ställen, bland annat i Kvevlax, på Åland och på många orter i Nyland, talade man om mikaeli, mikkele, mitjeeli eller mikeeli. De marknader som hölls i österbottniska städer kallades allmänt mickelmässmarknad. Än i dag ordnas på många håll marknader kring mickelsmäss, bl.a. den populära strömmingsmarknaden i Helsingfors.
Kring mikaeli hade tjänstefolket förr sin enda ledighet under året. Det innebar för tjänstefolket en möjlighet att säga upp sina tjänstekontrakt, flytta och bli städslade av en ny arbetsgivare. Under den efterlängtade friveckan kunde man besöka marknaden eller gå i kyrkan för att träffa släktingar och bekanta och få höra de senaste nyheterna efter sommarhalvårets intensiva jordbruksarbete.
På många håll ordnades skördekalas med extra god klimpsoppa på fårkött. I Pernå kallades soppan mickelsmässmat eller mickelmässoppa, medan man i Saltvik och i Tenala talade om mikaelisoppa. För att få köttet till soppkalaset slaktade man ett får, en mickel(s)mässbässe eller mikaelibässe.
I Sibbo och Borgå förekom mikaelikalas för tjänstefolket, medan bönderna i Tenala hade som sed att ordna med mikaelikoja, då vallhjonen bjöds på pannkakor som serverades i en granriskoja ute i betesmarkerna.
Under tiden kring mikaeli förekom ungdomsgillen, då ungdomar efter sommaren åter kom samman och roade sig. Sådana dagar var enligt den finlandssvenska dialektordboken mickelmässlördagen i Esse och Pedersöre, mickel(s)mässöndagen i Björköby, Houtskär, Kimito, Pernå och Strömfors, mikaelisöndagen i Kyrkslätt och Liljendal och mickelsmässmåndagen i Närpes, Lappfjärd och Strömfors. I Sibbo och Borgå förekom mikaelikalas för tjänstefolket, medan bönderna i Tenala hade som sed att ordna med mikaelikoja, då vallhjonen bjöds på pannkakor som serverades i en granriskoja ute i betesmarkerna.
Ordagrant, Hufvudstadsbladet 3.10.2014