Det har varit diskussion om finlandismer i några finlandssvenska tidningar på senare tid, och en del av dem har kallats statistiska. Det är därför på sin plats att öppna upp vad det kan vara för något, för det låter onekligen som något väldigt komplicerat som statistiker kan räkna ut med olika kalkyler. Men så invecklat är det inte.
Det handlar nämligen helt enkelt om att vissa ord favoriseras i finlandssvenskt språkbruk på ett sätt som tränger undan synonymer. Orden kan användas i ett sammanhang som ger ett främmande intryck om man ser det från sverigesvenskt perspektiv. Detta är de statistiska finlandismerna i ett nötskal.
Kiva är en absolut finlandism
Ord som förekommer i finlandssvenskan men inte alls i svenskan i Sverige är väl det som vi i första hand tänker på när vi talar om finlandismer. Sådana finlandismer har jag brukat kalla för absoluta finlandismer. Ett känt exempel på en absolut finlandism är kiva ’kul’. Som samtidigt är en fennicism eftersom ordet kommer från finskan.
Men de statistiska finlandismerna är inte absoluta. De är sådana ord eller uttryck som är påfallande mer frekventa i finlandssvenskan även om de också kan förekomma i sverigesvenskan. Birger Liljestrand, en finlandismforskare före mig, kallade de här finlandismerna för markörer, vilket egentligen är en mycket bättre benämning än det sedermera etablerade och numera allmänrådande statistisk finlandism. Statistiska finlandismer är språkliga drag som förekommer i svenskan i Sverige men som relativt sett är vanligare i finlandssvenskan. De är samtidigt också stilistiska ur en sverigesvensk synvinkel eftersom ovanliga drag sticker ut i en text.
Eftersom språkbruket är föränderligt kan en statistisk finlandism med tiden utvecklas till en absolut finlandism, om ordet helt slutar användas i svenskan i Sverige.
I forskning kan statistiska finlandismer utgöra ett problem eftersom man sällan kan ange i absoluta siffror hur många fler gånger ett sådant ord verkligen används i finlandssvenskan. Men det gör dem inte mindre intressanta. Tvärtom är de ju ett tecken på att en språkutveckling är på gång, att språkvanorna har blivit olika i våra två länder. Mycket fascinerande. Och det är ingen överhängande risk att man blir fullärd.
Vaaratilanne är inte alltid farosituation
Även för språkvården är statistiska finlandismer intressanta men lite besvärliga. En statistisk finlandism är inte sällan en slentrianmässig översättning från finskan, där källspråket styr valet av ord. Man vänjer sig vid att alltid ta till samma översättning och utforskar inte andra möjligheter som också finns på svenska.
Ett exempel är farosituation, det naturliga ordvalet för den som utgår från finskans vaaratilanne. Visst förekommer farosituation även i svenskan i Sverige, men det betyder inte att det är det enda rätta. Man kan också säga farlig situation, risksituation, riskfylld situation, fara, kris, hotfull situation eller tillbud. Att erbjuda alternativ till förstahandsvalet är inte att utarma språket och göra det fattigare, som språkvården nu anklagats för, utan tvärtom.
Slentrianmässiga översättningar är förståeliga men en språkvårdare bör hjälpa skribenten att skriva ett idiomatiskt och omväxlande språk i stället för ”översättningska.” Språkvården blir förstås också ombedd att kommentera texter som inte är översättningar, utan producerade direkt på svenska. Men i ett samhälle som vårt bygger mycket som skrivs på finska förlagor fast det inte handlar om rena översättningar. Det här är vardag för många journalister och därför hamnar de slentrianmässiga översättningarna även i våra tidningar.
Inhibera finns kvar men fick alternativ
Mediespråkvården ska bland annat stödja journalisterna i den dagliga balansgången att hitta alternativa sätt att uttrycka sig. I den nu aktuella debatten har verbet inhibera diskuterats.
KSF-medias språkvårdare Minna Levälahti (Hufvudstadsbladet 21.1.2022) berättar i en kolumn att mediespråkvårdarna formulerat sin rekommendation om inhibera så här:
"Använd gärna det allmänspråkliga verbet ställa in i stället för det föråldrade 'inhibera' när det handlar om att till exempel bussturer, flyg, konserter och andra evenemang ställs in.”
Levälahti förklarar vidare: ”Inhibera förekommer som medicinsk eller juridisk term – till exempel kan ett beslut eller en avstängning inhiberas. Inhibera används förvisso också mer allmänt i betydelsen inställa, men då har det vanligen en formell prägel.”
Syftet med rekommendationen var inte att få journalisterna att sluta använda verbet inhibera helt, utan att erbjuda dem alternativ.
”Använd gärna” är ett uttryck som språkvårdare ofta använder i sitt arbete, men det innebär inte ett påbud.
Journalister är en yrkesgrupp som jobbar med språket professionellt och som skriver texter för offentliga sammanhang. Men trots det är det inte språkvårdarna som har sista ordet. Det är journalisten som i slutändan formar språket så att det tjänar innehållet. Språkvårdarna finns där som hjälp och stöd för journalisten.