När jag var i tioårsåldern inträffade en stor skandal i vår släkt: Mina kusiner flyttade tillbaka till Finland efter flera år utomlands och plötsligt förvandlades kaffet som alltid dracks på eftermiddagarna hos famo och fafa till fika. Förskräckligt! Vilka sverigesvenskinfluerade dumheter! Nu, 25 år senare, har läget normaliserats och famo bjuder igen till kaffe varje eftermiddag.
Intressant nog verkar mitt tioåriga jag inte vara ensamt om att reagera starkt negativt på ordet fika. När Språkinstitutet gjorde en enkät om vad man kallar pausen med någon (varm) dryck och kanske något sött tilltugg var det flera av de finlandssvenska deltagarna som skrev kommentarer om att fika är helt otänkbart:
Fika känns oändligt främmande fånigt som lån. Precis som toa när man kan säja tupp! (Åbolänning)
Absolut kaffepaus. Fikapaus låter precis som det är: lånat från Sverige. (Nylänning)
Absolut aldrig fikapaus!!! (Åbolänning)
Avskyr ordet fika. Tycker inte alls om att det börjar få fotfäste också i Finland. (Nylänning)
Numera bosatt i Sverige där jag kämpar för att motverka fika. (Nylänning)
Oftast säger vi hos oss ”tvåans kaffe”. Ogillar starkt ordet ”fika”. (Ålänning)
Andra uttrycker främlingskap inför ordet och betecknar det som väldigt sverigesvenskt eller som att det inte hör hemma i deras språkbruk:
”Fika” använder man mest på skoj för att det är ett så renodlat rikssvenskt uttryck. Typ ”Ska vi ta kaffepaus? Eller fika, som dom säger i Sverige? *snett leende*” (Österbottning)
Jag inser det ologiska i att tala om kaffe när jag inte ens dricker kaffe själv, men det är vad pausen har kallats under min uppväxt. Jag skulle gärna ta i bruk någon dryckesneutral benämning, om det fanns. ”Fika” kommer ju också från ”kaffe”, men främsta orsaken att inte använda det ordet är ändå att det känns främmande, det är inte ”mitt”. (Nylänning)
Fika är ett ord som jag upplever tidigare använts främst av svenskar, men som har börjat användas också av finlandssvenskar i min omgivning. Själv är jag inte riktigt där ännu. Mina svenska kusiner använde ordet då jag var yngre. Minns att jag inte alls förstod ordet utan min faster fick förklara det för mig. (Österbottning)
Fika känns väldigt onaturligt i mitt språk. (Nylänning)
Fika lät väldigt konstigt tidigare tyckte jag, men efter att jag haft flera rikssvenska arbetskamrater under årens lopp har jag vant mig vid ordet. Själv använder jag ändå knappast någonsin ordet fika, eftersom det inte känns naturligt för mig. Jag tror nog att jag också i fortsättningen alltid kommer att säga kaffepaus, i alla fall här i Finland. (Nylänning)
Resultaten i enkäten var i övrigt väldigt entydiga: I Nyland, Åboland och Österbotten säger man kaffe(paus), i Sverige säger man fika(paus). Andelen som svarade kaffe varierade mellan 86 och 100 procent i Nyland, Åboland och Österbotten, medan svenskarna till 85 procent valde fika. Gränsen mellan fika och kaffe verkar alltså kunna dras mitt i Bottenhavet. Det var 148 personer som svarade på enkäten.