För flera år sedan dog en av mina nära bekanta hastigt och tragiskt i en olycka. Hon var bara en tonåring, och jag minns fortfarande hur svårt det var att träffa hennes syster för första gången efter olyckan. Jag som vanligen pratar så mycket att mina nära och kära har all orsak att klaga över informationsöverflöd var helt renons på ord. Vad skulle jag säga?
Hej, tack, trevligt att träffas
För de flesta situationer som vi människor råkar ut för i vardagen finns det standardfraser att ta till. När vi ser våra kolleger på morgonen säger vi god morgon. På fredag säger vi ha en bra helg. I december önskar vi varandra god jul och det sista e-postmeddelandet före semestern avslutar vi med glad sommar. Får vi en present säger vi tack, om någon tackar oss säger vi ingen orsak eller för all del. Första gången vi träffar någon säger vi trevligt att träffas. Och om samtalsämnena tryter helt kan vi alltid, alltid tala om vädret. Hurdant det är, hurdant det har varit eller hurdant det borde vara.
Inbyggd kod
Det finns stora fördelar med det här systemet. Vi behöver inte febrilt försöka komma på hur vi ska inleda ett samtal i butiken eller vad vi ska säga när någon har födelsedag. Förutsatt att vår samtalspartner är från samma kultur som vi eller har lärt sig de sociala koderna bakom de olika standardfraserna behöver vi inte heller oroa oss för hur vi uppfattas om vi använder de här allmänna uttryckssätten. Det finns en inbyggd kod som de allra flesta i vår kultursfär förstår, vilket underlättar vardagen och gör att det mänskliga samspelet ofta fungerar problemfritt.
Fraser för sorgliga situationer
Också för svåra och sorgliga situationer finns det standardfraser. Döden är ofta svår att tala om, nästan tabubelagd i vissa sammanhang, men eftersom alla någon gång berörs av den måste vi kunna förhålla oss till den. Som väl är finns standardfraserna jag beklagar sorgen och jag deltar i sorgen, och många gånger räcker de alldeles bra. Speciellt om döden var väntad och naturlig känns det fint att genast kunna visa sitt deltagande, och det är så gott som alltid mycket bättre än att låtsas som att det regnar eller till och med undvika personen som har sorg, bara för att man inte vet hur man ska ta upp ämnet.
”Jag vet inte”
Men ibland står vi inför de här situationerna när orden bara inte räcker till. När jag skulle träffa systern till flickan som dog kunde jag inte tänka mig att använda någon av standardfraserna jag beklagar sorgen eller jag deltar i sorgen. De kändes alldeles för opersonliga i en situation som var så fruktansvärt långt borta från alla vanliga standardsituationer.
Till slut stannade jag för att krama systern och säga: Nu vet jag inte alls vad jag ska säga eller hur jag ska bete mig, så kan du hjälpa mig och berätta hur du vill att jag ska vara.
Ibland får vi vara beredda att slänga standardfraserna överbord och ärligt erkänna att orden helt enkelt inte räcker till.