Till innehållet
Sök

Tala om tur ...

Reuters ruta 12/10 1986

Kan ett turplan bli ett otursplan? Eller är ett ruttplan ett turplan? Eller är både turplan och ruttplan på ett helt annat plan? Eller är turplan och ruttplan just vad de skall vara?
H.W., Vasa


Så sent som för några dagar sedan fick vi höra i FNB:s radionyheter att president Koivisto hade rest till och från Tokyo med Finnairs turplan. Och något otursplan var det tydligen inte, eftersom presidenten med följe kom lyckligt hem.

Men språkligt sett var ordvalet kanske lite oturligt, åtminstone om vi vill hålla oss till allmänsvenskt språkbruk. I Sverige skulle man nämligen inte alls förstå att ”turplan” är detsamma som reguljärt flyg eller ordinarie plan.

Att man i Finland använder ett sådant ord som turplan beror naturligtvis på inflytande från finskans vuorokone. Det är den gamla visan än en gång: finskan har ett ord vuoro som i de flesta fallen kan översättas med tur (t.ex. i uttryck som ”Det är min tur”, ”När går nästa tur till Åbo?”). Men i flera fall, bl.a. i sammansättningar, passar den översättningen inte.

Slår vi upp i en svensk ordbok hittar vi ju ordet turbåt. Varför kan man då inte tänka sig ett ord som ”turplan”?

Orsaken är närmast den att turbåt inte egentligen avser en båt som går i reguljär trafik mellan två platser, utan snarare en båt som gör turer – t.ex. en sightseeingbåt. När jag diskuterade ordet turplan med en kollega i Sverige var hans första gissning att det var fråga om en tidtabell eller turlista (alltså en turplan). Det andra alternativet var ett litet plan som gör turer på beställning.

Enligt rikssvenskt språkbruk kan vi alltså inte ta turbåten till Stockholm, turbussen till Vasa eller Finnairs turplan till Tokyo. Vi kan inte heller tala om ”turtrafik” när vi avser reguljär trafik.

Hur skall vi då uttrycka oss om vi vill använda allmänt gångbara svenska uttryck? Jo, vi kan t.ex. säga att vi tar passagerarbåten till Stockholm, den ordinarie bussen till Vasa och, som sagt, Finnairs reguljära flyg (eller ordinarie plan) till Tokyo. Däremot skall vi inte tala om något ”ruttplan” – det är om möjligt ännu mer planlöst.

Ändå är ordet tur ingalunda alltid olämpligt när vi talar om reguljär trafik. Vi har ju inte minst det fullt gångbara ordet turlista i betydelsen ’tidtabell’. Vidare kan vi t.ex. tala om att en båt gör tre turer i veckan, och vi kan fråga när nästa tur avgår. Också ett ord som snabbtur bör vara helt acceptabelt, även om det inte på samma sätt är en fast term i Sverige som hos oss.

Det är inte bara i trafiksammanhang som vi tenderar att använda ordet tur på ett sätt som är främmande i rikssvenskan. Svenskan brukar ofta reagera över att man i Finland talar om ”arbetsturer” och till och med ”turarbete” – självfallet under inflytande av finskans työvuoro och vuorotyö. Det som avses är å ena sidan arbetspass eller arbetsskift, å andra sidan skiftarbete (obs. inte ”skiftesarbete”).

Ett ord som är tämligen fast inlemmat i vårt språkbruk är bastutur. Också det är främmande för en rikssvensk, som väl snarast skulle tala om bastutid. Här tycker jag i varje fall vi kan tillåta oss en liten finlandssvensk provinsialism, när det gäller något så särpräglat finländskt som bastun. Själv säger jag med ganska gott samvete att jag har bastutur tisdagar kl 19–20.

Till sist är det skäl att nämna en kanske främst Helsingforssvensk egendomlighet som inte bara rikssvenskar utan också finlandssvenskar utanför huvudstadsregionen brukar reagera mot, nämligen användningen av bestämd form i uttrycket ”stå/vara i turen”. Det korrekta är att här använda obestämd form: Nu står NN i tur.

Mikael Reuter