Zon och ozon

Reuters ruta 5/12 1986

– Ord med z är sällsynta i svenskan och alltid lånord. I egennamn är bokstaven antingen ett rent dekorativt element eller tecken på utländsk ursprung. I svenskt tal bör väl bokstaven z numera alltid utalas med s-ljud om det inte finns alldeles speciella skäl att uttala ett visst namn eller - vilket är ännu sällsyntare - ett ord med ts-ljud. Därför verkar det störande på mig när radiofolk alltemellanåt talar om en kärnvapenfri zon eller det förtunnade ozonskiktet med ts-ljud. Hur skall det vara?

Som ett exempel på s-uttalets dominans i Sverige kan jag nämna att sötsaksfirman Fazer i sin reklam där ansett det nödvändigt att påpeka att namnet uttalas med ts-ljud, inte med vanligt s eller eventuellt ett tonande s.
Lyssnande zebra

Bokstaven z har i äldre svenska uttalats som ts-ljud, men redan A.F. Dalins svenska ordbok från 1850-talet anger s-uttal i t.ex. zebra, zenit, zigenare, zink och zoologi. Många ord som tidigare stavats med z skrivs ju också i dag med s, t.ex. bisarr, bensin, gasell. Också sebra bör enligt ordböckerna skrivas med s, men trots att Svenska Akademiens ordlista inte har erkänt stavningen zebra på över ett halvt sekel lever den envist kvar (kanske tack vare ABC-bokens "zebran är ett randigt djur..."), och kommer eventuellt att finnas med som ett alternativ i den upplaga av SAOL som kommer ut vid årsskiftet.

Trots att ts-uttalet i den här typen av ord har varit utdött i Sverige i flera generationer lever det emellertid kvar i finlandssvenskan, åtminstone i södra Finland. Men allenarådande är det inte, därom vittnar inte minst många lyssnar-reaktioner på radions ts-uttal. Också en annan frågare har för övrigt påtalat uttalet av just zon och ozon.

Hugo Bergroth skriver i sin "Svensk uttalslära" från 1924: "Då uttalet av z även hos oss tydligt (om än jämförelsevis långsamt) utvecklas i samma riktning (dvs. mot s), ha vi allt skäl att i vårt tal omedelbart ansluta oss till högsvenskan i nu ifrågavarande avseende."

Men utvecklingen har gått ännu långsammare än Bergroth anade. Åtminstone i Helsingfors är uttalet med ts-ljud uppenbarligen fortfarande dominerande i ord som zon, zoologi, zigenare och jazz. Hos äldre finlandssvenskar, födda kring sekelskiftet, har jag t.o.m. hört uttalet "bentsin". Och jag måste erkänna att jag själv i obevakade ögonblick kan använda min skoltids uttal av bokstavens namn, nämligen tseta (till råga på allt med kort e!).

Ändå är jag böjd att hålla med Hugo Bergroth, Lyssnande zebra och den frågeställare i Pargas som tagit upp samma uttalsfråga. Inte minst i professionella sammanhang, och framför allt då i radion, bör vi på den här punkten använda det allmänsvenska uttalet.

I ord med enkelt z som zon, ozon, zoologi och azur bör vi alltså använda s-uttal. Detsamma gäller flertalet namn, t.ex. Zilliacus, Zetterström, Engzell och självfallet Göranzon och Janzon där z bara är en dekoration. De få ord där ett tidigare enkelt z fortfarande uttalas med ts-ljud har omstavats, som t.ex. tsar och trapets.

Något annorlunda förhåller det sig med dubbel-tecknat zz. Jazz uttalas visserligen med s (inte heller den långivande engelskan har ju ts-uttal), men t.ex. intermezzo, mezzosopran och razzia har alla i första hand ts-uttal, även om s-uttalet uppenbarligen vinner terräng i Sverige. Att pizza uteslutande uttalas med ts beror väl inte bara på svenskarnas ökade kunskaper i italienska ...

Mikael Reuter