Ännu

Reuters ruta 21/4 1989

I tisdagens tidning kunde man läsa rubriken ”Ännu två barn sköts ihjäl”. Jag tycker ohjälpligt att det låter konstigt med ännu där, trots att jag gott kunde tänka mig att skriva eller säga ännu ett barn. Har jag rätt, och vad beror det i så fall på?
En som ännu undrar

Det är helt riktigt att den citerade rubriken inte vore tänkbar enligt allmänsvenskt språkbruk. Däremot skulle det gå bra att skriva ännu ett barn eller ännu fler barn (bortsett från att de rubrikerna inte hade motsvarat innehållet i notisen).

Det förhåller sig nämligen så att ännu är ett av de små och vanliga ord som rätt så ofta används på ett från rikssvenskan avvikande sätt i finlandssvenskt språkbruk. Förklaringen är mycket enkel: det är fråga om betydelsepåverkan från det finska ordet vielä.

Det svenska ännu har i och för sig en stor del av de betydelser som finskans vielä har, men det finns i svenskan avsevärda inskränkningar i användningsmöjligheterna som inte gäller det finska ordet.

Vi kan i svenskan skilja mellan två huvudbetydelser och ett antal underbetydelser till dessa.

1. ’fortfarande, alltjämt’
a) ’fram till denna tidpunkt’ (mest i nekande form): boken har ännu inte kommit ut; klockan är inte ännu tolv;
b) ’även vid denna tidpunkt’: ännu vid fyllda åttio år högg han sin egen ved; ännu i denna stund kan jag se honom framför mig; tänk att hon ännu har krafter att fortsätta; är du kvar här ännu?;
c) (om en obestämd tidpunkt i framtiden): det kan ta månader ännu.

2. ’ytterligare, i stigande grad’
a) med komparativ: filmen var ännu sämre än jag hade väntat mig; där var ännu fler i dag än i går; jag blev ännu mer förvånad än du;
b) med en eller ett, i vissa fall också några: han bjöd mig ännu ett glas; du kan väl stanna ännu några minuter; ännu en gång upprepade hon sitt påstående.

I finlandssvenskt språkbruk förekommer det två vanliga avvikelser från detta allmänsvenska bruk av ännu, eller kanske snarare två fall av utvidgat bruk, båda som sagt under inflytande av finskans vielä.

För det första används ännu hos oss ofta i betydelsen ’ytterligare, dessutom, än en gång’ också i sådana fall då det inte hänför sig till en följande komparativ eller ett uttryck med en eller ett, utan snarare till satsens predikat. Ett exempel på det är just den citerade rubriken.

Ett mycket vanligt fall är att man t.ex. i en affär säger ”Och så vill jag ännu ha en ask smör” eller att man avslutar sitt inlägg med ”Till slut vill jag ännu säga att ...”
Ytterligare exempel:
”Jag måste ännu stänga av datorn innan jag kan komma”,
”Han lyfte ännu på hatten innan han gick sin väg”.

Den användningen av ännu är ingen nyhet i finlandssvenskan. Självaste J.L. Runeberg skriver ju i dikten Löjtnant Zidén så här:
Då höjde löjtnanten ännu sin arm,
där på blodiga sanden han satt

Många rikssvenskar som läser den versen tolkar det som om löjtnanten fortfarande hade höjt sin arm, vilket knappast ger stycket någon förnuftig betydelse.

De här fallen av ännu skulle alltså i allmänsvenskt språkbruk motsvaras av ytterligare eller (i exemplet med löjtnant Zidén) än en gång. Rubrikens ”ännu två barn” skulle motsvaras av ytterligare två barn eller två barn till.

Det andra huvudfallet där ännu används annorlunda i finlandssvenskt än i rikssvenskt språkbruk är i betydelsen ’redan, före utgången av’. Det är fråga om satser av typen ”regeringen skall fatta beslut i frågan ännu i vår”, ”parterna kommer antagligen att ha ett första sammanträde ännu i dag”. Ett sådant bruk av ännu är antagligen nästintill oförståeligt för många svenskar.

Nu kan man naturligtvis fråga sig om vi skall acceptera det finlandssvenska sättet att använda ännu och betrakta det som en del av den finlandssvenska språknormen, eller om vi skall stämpla det som ett fel.

Här bör vi för det första vara klara över att ingalunda alla finlandssvenskar använder ännu på de sätt som det här har varit fråga om, även om det är mycket vanligt t.ex. i massmediespråket. Någon ”norm” som det skulle råda konsensus om bland alla finlandssvenskar är det alltså inte fråga om.

Å andra sidan är det ett uttryckssätt som är väldigt djupt rotat hos många finlandssvenskar. Hur kritiska vi än ställer oss till det går det säkert inte att utrota.

Receptet blir som så många andra gånger att professionella språkbrukare – framför allt journalister och översättare – bör lära sig att undvika den avvikande användningen av ännu, och att modersmålslärarna helst bör ta upp den i sin undervisning, men att vi varken kan eller bör vänta oss att gemene man omedelbart skall rätta sig efter reglerna.

Mikael Reuter