En/ett iögonfallande talko?

Reuters ruta 26/7 1991

Hur böjs ordet talko på svenska? Jag tycker det borde heta "en talko", men har också sett "ett talko". I pluralis blir det väl flera talkon? Eller är t.ex. "talkokvällar" att föredra?
Vad tycks om ordet flytt i stället för flyttning? Det har jag påträffat allt oftare på senare tid i rikssvenska tidningar, t.ex. "Posten tänker fullfölja flytten" (av postlådorna), "denna flytt kommer inte att bli lika omfattande som den i X".
B.L., Vanda

Ordet talko (av fi. talkoot) är som bekant enbart finlandssvenskt – i rikssvenskan finns inget ord med samma betydelse. Men det är utan tvivel fråga om en finlandism som är både praktisk och behövlig. Den rikssvenska tidskriften Språkvård innehöll för inte så länge sedan en artikel där en representant för Svenska språknämnden talade för att talko borde lånas in också i rikssvenskan.

I och med att talko inte tas upp i t.ex. Svenska Akademiens ordlista finns det heller inte någon officiell eller officiös norm för vilket genus ordet har och hur det skall böjas. Både en talko och ett talko förekommer i praktiken; det senare uppenbarligen företrädesvis i Nyland. Enligt den finlandssvenska dialektordbokens uppteckningar är en talko den klart vanligaste formen när man ser till hela Finland.

Ett antal förfrågningar som jag själv har gjort bl.a. på olika kurser visar emellertid att ett talko inte är så ovanligt i dagens finlandssvenska, i synnerhet bland yngre talare. Formen stärks utan tvivel av att många, på samma sätt som frågaren, tycker att pluralformen talkon är den naturliga. En pluralform på -n är ju tänkbar bara för ord som är neutrum (ett-ord), t.ex. äpplen, diken, kvitton. Utgår vi från en talko blir pluralformen däremot talkor (eller möjligen talkoar eller talkoer, men det låter knappast tänkbart i finlandssvenska öron).

Ett annat stöd för neutrumformen ett talko, talkot, flera talkon, är att det finns ett antal paralleller, t.ex. ett jippo, jippot, flera jippon. Så även om jag vet att de flesta finlandssvenskar sannolikt talar om en talko, är jag böjd att försiktigtvis rekommendera ett talko, talkot, flera talkon. Men det är självfallet inte fel att säga en talko, talkon, flera talkor.

Ordet flytt har funnits med i Svenska Akademiens ordlista sedan den 10 upplagan 1973. Det är alltså inte något helt nytt ord, men det betecknas ännu i den senaste upplagan från 1986 som vardagligt.

Själva bildningstypen, dvs. att ett substantiv bildas genom att a-et i ett verb stryks, är urgammal i svenskan, och har under de senaste årtiondena tagits i bruk flitigt för att bilda kortord som anlöp, böj, flyt, häng, riv, åk, ös. "Det var inget flyt i hans åk, och det hade krävts mera ös för att han skulle ha fått häng på sina medtävlare." Ordbildningstypen är onekligen praktisk och leder till korta, behändiga ord som är betydligt mer eleganta än verbalsubstantiv på -ning och -ande.

De flesta av de här korta substantiven är ett-ord, men flytt kan vara både en och ett ) SAOL uppger i första hand en. Det beror antagligen på den starka associationen till flyttning.

Det är uppenbart att flytt – i synnerhet som en-ord – än så länge är ganska främmande i finlandssvenskan, i motsats till många andra motsvarande bildningar. Också i Sverige betecknas det ju som vardagligt, och det står oss naturligtvis fritt att låta bli att använda det. Men jag tycker vi gott kunde piffa upp vår lite stela finlandssvenska med fler ord av den typen.

***

Ett vanligt svenskt ord är iögonenfallande. Språkglada personer brukar vinka med kalla handen åt det kortare, strikt taget förvisso mindre logiska iögonfallande. Den senare formen är dock på alla sätt smidigare och kunde gärna införlivas i språket. Jag har även en känsla av att man i något sammanhang givit grönt eller åtminstone gult ljus för den bekvämare formen.
Språkiakttagare

Formen iögonfallande är fullt acceptabel. SAOL 1986 har rentav den som första form framför iögonenfallande, medan Svensk Ordbok från samma år har motsatt ordningsföljd.

Mikael Reuter