Post och tele

Reuters ruta 6/11 1992

Hur bör man förkorta ordet telefon? Mest ser man ju tel., med eller utan punkt, men någon har påstått att tfn är den korrekta, av något standardiseringsorgan godkända förkortningen.
En annan fråga: vad tycker språkvårdaren om Postens ord fixvärdemärke? Jag håller helt med Hbl:s filatelist om att fixvärdemärke (för det finska ordet ikimerkki) borde ersättas av evighetsmärke – då framgår det ju vad det är fråga om. De här märkena gäller ju ”för evigt”, oberoende av om portot stiger. Inte heter det ju på finska ”kiinteäarvomerkki” heller.
En Tölöbo

Den rekommenderade svenska förkortningen av ordet telefon (framför telefonnumret) har sedan länge varit tfn. Det är det enda alternativ som ges i de viktigaste skrivregelsamlingarna (Tekniska nomenklaturcentralens skrivregler, Myndigheternas skrivregler och Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden). Däremot är som bekant tel. en vanlig förkortning i engelskan (som dock har en viss konkurrens av phone och voice). Och det går inte att förneka att tel. också är den oftast förekommande förkortningen på svenska i Finland.

Ett vägande skäl för att tfn rekommenderas på svenska är att den förkortningen är entydig och inte kan förväxlas med telegraf eller telefax. – För telefax används i sin tur vanligen förkortningen fax, som ju också håller på att bli normalordet för företeelsen i fråga (apparaten är en (tele)fax, meddelandet ett (tele)fax). Försöken att introducera de försvenskade orden ”telekopia” och ”telekopiering” kan vi glömma.

När vi en gång är inne på telefonnummer vill jag passa på och slå ett slag för det rekommenderade svenska sättet att skriva sexsiffriga nummer i grupper om två + två + två: 23 45 67, och också läsa ut dem på det sättet. Det är faktiskt mycket lättare att memorera de flesta sexsiffriga numren på svenska om man grupperar dem på det sättet. Sjusiffriga nummer i sin tur skrivs t.ex. 234 56 78, vilket också skiljer sig från det finska skrivsättet där de fyra sista siffrorna skrivs ihop.

Jag kan hålla med om att fixvärdemärke inte är världens elegantaste ord, men min personliga åsikt är i varje fall att ”evighetsmärke” känns ännu konstigare, och något bättre kan jag inte heller komma på. Märkena gäller visserligen ”för evigt”, men det innebär ju samtidigt att de har ett fixt värde – inte det absoluta, i mark och penni, utan det relativa värdet motsvarande första klass post. 

***

Finns det något lämpligt svenskt ord för e-mail? Jag vet att man talar om elektronisk post, men det är för långt för att användas t.ex. på visitkort.
Ivrig e-mailare

E-mail avser meddelanden som skickas från en dator eller terminal till en ”elektronisk postlåda”, därifrån mottagaren kan hämta meddelandet till sin egen dator eller terminal.

I första hand kan man väl tänka sig två möjligheter att försvenska förkortningen e-mail – antingen e-post eller elpost. Ytterligare ett alternativ kunde vara datapost, men det har en annan betydelse (en post i t.ex. ett register).

Förkortningen elpost har jag stött på ett par gånger i Sverige, och den har en nära motsvarighet i det finska sähköposti. Ändå kan man rikta en allvarlig invändning mot den. Ordet el används nämligen normalt bara om vad man kunde kalla konventionell elektricitet (lampor, värmeelement osv.). Datorer och teletekniska apparater uppfattas inte på samma sätt som elapparater.

Förra veckan var jag i tillfälle att ta upp frågan om e-mail i Nordiska språksekretariatets arbetsutskott, och det visade sig att man kunde enas om att rekommendera e-post inte bara i svenskan utan också i danskan och norskan. Rekommendationen bör dock ytterligare bekräftas av de nationella språknämnderna.

Mikael Reuter