Folk och medborgare

Reuters ruta 3/4 2002

Vad är det som gör att svenskan i Finland i så många fall favoriserar sammansättningar på medborgar- medan man i Sverige antingen saknar motsvarande begrepp eller oftare uttrycker dem med ord med en annan förled? Varför talar vi oftast om medborgarsamhället, medborgarorganisationer och medborgarinsamlingar, medan svenskarna oftast talar om civilsamhället, folkrörelser och nationalinsamlingar? Varför förekommer medborgarinitiativ så mycket oftare i Finland än i Sverige, och varför förekommer medborgaradresser bara i Finland?

Det här är förstås något man bara kan spekulera om. Kanske är det så att begreppet medborgare av tradition har haft en starkare positiv konnotation i den relativt unga republiken Finland än i det gamla konungariket Sverige, där folket tidigare har varit undersåtar?

Att hänvisa till finskan och motsvarande sammansättningar på kansalais- är naturligtvis ett sätt att förklara saken. Men det är egentligen bara att se till ytan, för det förklarar fortfarande inte denna skillnad i synsätt mellan länderna, i den mån det är fråga om mer än en språklig skillnad.

Statistik som bygger på antalet belägg på webben bör förstås alltid tas med en viss nypa salt, men i de här fallen är den tämligen entydig. Det finns fyra gånger fler belägg på medborgarsamhället på finländska än på svenska webbsidor, och i fråga om medborgarorganisation är beläggen från Finland tio gånger fler än från Sverige – och då ska vi beakta att det svenska materialet från Finland bara är en bråkdel av det från Sverige.

Men det intressanta är att det inte handlar om absoluta finlandismer. Inte minst de skribenter i Sverige som skriver om medborgarsamhället (av vilka en flitig skribent står för en tredjedel av beläggen) verkar klart medvetna om sitt ordval. Även om det inte står i klartext tycks de mena att medborgarsamhället som term har en mer demokratisk prägel än civilsamhället, just genom att de enskilda medborgarnas roll framhävs I vilken mån detsamma gäller medborgarorganisation i förhållande till folkrörelse är svårt att säga. I praktiken är emellertid folkrörelse nästan allenarådande i folkhemmet Sverige (över 1 400 belägg mot ca 50 exempel på medborgarorganisation och medborgarrörelse) medan det i Finland står för bara ca 50 belägg mot över 300 för medborgarorganisation.

I fråga om medborgarinitiativ finns det en rent juridisk delförklaring till de många beläggen från Finland. De härrör nämligen till mycket stor del från kommunala protokoll och andra kommunala handlingar. Trots att kommunallagen bara talar om kommuninvånarnas ”rätt att komma med initiativ till kommunen”, tycks dessa initiativ allmänt kallas medborgarinitiativ.

Det finlandssvenska medborgaradress motsvaras närmast av massadress, men även det ordet verkar sällsynt i Sverige. På webben har jag hittat det bara på åländska sidor.

I de här fallen är jag inte böjd att komma med den sedvanliga uppmaningen att följa språkbruket i Sverige. Det är självfallet inte något fel att göra det, men jag kan inte heller se någon orsak till att vi skulle undvika våra medborgarord – i synnerhet som de nästan alla förekommer också i Sverige, om än sparsamt.

Mikael Reuter