Var ska du spendera helgen?

Reuters ruta 14/10 2009

Det har knappast undgått någon att ordet spendera allt oftare används i en betydelse som är främmande för äldre språkbrukare. En undrande frågeställare nämner exempel som "paret spenderar flera månader om året i Spanien" och "somrarna spenderar hon på landet".

Av tradition har ju spendera i svenskan använts om att (frikostigt) ge ut pengar eller något annat värdefullt. Man ”tar på sig spenderbyxorna” och gör av med stora summor till exempel genom att bjuda på något gott. I viss mån har man kunnat spendera också tid i den bemärkelsen – genom att bjuda på eller slösa sin dyrbara tid. I mitten av 1700-talet skriver t.ex. Pehr Kalm ”Som iag kommer så sent fram, så har iag ei mycken tid, at spendera på brefs skrifvande.”

Men i dag använder framför allt yngre personer spendera i betydelsen ’tillbringa’, helt klart under påverkan av engelskans spend. Många reflekterar inte ens över detta, varken i Sverige eller i Finland. Varför skulle man inte kunna spendera tid lika väl som pengar?

För knappa tio år sedan behandlade jag den engelskpåverkade nya användningen av bland annat spendera i en ruta, och avslutade så här:
”Kommer det att gå med spendera och promovera och kredit som med romans? Det är svårt att säga, men sannolikheten – eller risken – är ganska stor. Hur det går vet vi troligen senast om cirka tio år när nästa upplaga av SAOL kommer ut. Men till dess kan det vara bäst att vara lite återhållsam och hålla sig till de hävdvunna betydelserna av orden.”

Redan tre år senare, 2003, tog frasordboken Svenskt språkbruk upp uttrycket spendera tid, med beteckningen ”vardagligt”. Och i 13 upplagan av Svenska Akademiens ordlista, som kom ut 2006, anges bibetydelsen ’tillbringa’ (om tid) utan några varningsord. Också Språkrådet i Sverige godkänner i sin frågelåda att man spenderar tid eller spenderar helgen hos sin mormor.

Vi kan alltså konstatera att språkbruket har förändrats, och att det när allt kommer omkring är fråga om en rätt så oskyldig anglicism, som rentav kan anses berika vårt språk. Förutsättningen för detta är ändå att spendera inte ersätter och slår ut traditionella svenska ord som tillbringa eller rentav vara. För visst är det ju mer naturligt att säga ”jag var hos mormor hela helgen” än ”jag spenderade hela helgen hos mormor”. I det senare fallet får åtminstone vi lite äldre det intrycket att personen i fråga tycker sig ha slösat bort sin dyrbara helg.

Mikael Reuter