Håll dem stången

Reuters ruta 3/8 2010

”Jag blir inte klok på uttrycket ’hålla någon stången’”, skriver en läsare, och undrar vad stången är för ordklass. Varför säger man vanligen "Jag håller dem alla stången" och inte "Jag håller dem alla stångna? Varifrån kommer uttrycket?

Frågeställaren är inte ensam om sin uppfattning att uttrycket ”hålla någon stången” är samma typ av konstruktion som ”hålla någon fången”, det vill säga att stången skulle vara ett particip som fungerar som adjektiv och böjs i olika former. Till och med i tidningstext kan man hitta exempel som ”husägaren kunde med vattenslang och brandsläckare hålla lågorna stångna tills brandkåren var på plats”. Men så är det alltså inte: stången är bestämd form av substantivet stång – en stång som man håller upp som hinder mot någon.

Det svenska uttrycket, liksom dess tyska förebild ”einem die Stange halten” har enligt Svenska Akademiens ordbok två olika ursprung, med från början lite olika betydelse. I det första fallet avser stången en lans eller motsvarande, och uttrycket bygger på att första ledet i en äldre stridsordning hade lansar som vapen som de höll mot fienden – och så länge de höll fienden stången kunde fienden inte ta sig framåt. Det andra fallet bygger på att skiljedomaren vid en medeltida tvekamp skilde de stridande åt med en stång när den ena parten gav upp och förklarade sig övervunnen. En numera utdöd variant av det uttrycket var ”hålla stången rätt emellan (två personer)”, med betydelsen ’medla på rätt sätt’.

I dagens svenska avser uttrycket ”hålla någon stången” att stå emot någon och inte ge vika, och då får man räkna med att det huvudsakligen är den första etymologin som har präglat betydelsen. I den mån man i dag reflekterar över betydelsen ser man väl just för sig en stång som man håller upp mot den eller dem man vill hålla stången. Men att döma av Elof Hellqvists Svensk etymologisk ordbok från 1922 var huvudbetydelsen för hundra år sedan en annan, nämligen ’vara någon vuxen’ eller ’vara jämngod med någon’, tidigare ’bistå någon’ (med utgångspunkt i skiljedomarens användning av stången som skydd för den förlorande parten).

Vilken etymologi vi än utgår från handlar det i varje fall om substantivet stång i bestämd form, och det är alltså oriktigt att säga "jag håller dem alla stångna”.

Mikael Reuter