När jag loggar in på Facebook kan jag ibland nästan få för mig att det sitter en person någonstans som har som livsuppgift att välkomna mig till de sociala mediernas underbara värld. Om jag loggar in klockan 7.45 en måndag morgon möts jag av ett hurtigt ”God morgon Bianca!”. Ibland berättar den imaginära personen att hen och alla andra på Facebook bryr sig om mig och mina minnen. När jag var på semester hade den allvetande herr eller fru Facebook naturligtvis reda på det också, och undrade om jag var redo för en ”mindre molnig” dag på semesterorten.

”Låt oss springa!”

Det är inte bara Facebook som anstränger sig för att låta trevlig i sin kommunikation med mig. När jag klickar på schemafunktionen i vårt interna chattsystem på jobbet får jag följande besked: ”Du har ingenting schemalagt. Njut av dagen!” Hälsoappen på telefonen (som för övrigt helt självmant installerade sig och började räkna mina steg när jag köpte min telefon) upplyser mig om att ”livet handlar om att röra på sig”. Efter en uppdatering kommer nämnda hälsoapp med en ny, hurtig uppmaning: ”Inga data hittade. Låt oss springa!”

Det finns förstås också mindre personliga och hjälpsamma system och forum ute i cyberrymden. När min kollega skulle skriva ut ett dokument på skrivaren på jobbet fick hon det något filosofiska beskedet att ”skrivaren befinner sig i ett feltillstånd”. Hur länge skrivaren skulle befinna sig i detta beklagliga tillstånd blev inte klart. Kollegan fick inte ens några tröstande ord på vägen. Och när jag skulle ansöka om sjukfrånvaro i vårt interna system klickade jag på fliken ”Sjukfrånvaro” för att få hjälp med hur jag skulle bete mig. På fliken som öppnade sig stod det kort och gott: ”Hit kan man skriva instruktioner.”

Synd bara att ingen hade nappat på det fenomenala förslaget och skrivit instruktioner.

Bianca Holmberg

De sociala medierna känns ibland socialare än levande människor. Foto: Pixabay

Dela