Anna Maria Gustafsson, ledande svensk språkvårdare och mediespråkvårdare på Institutet för de inhemska språken, har värnat om journalister och översättare i snart 30 år. För henne är krångliga språkfrågor besläktade med det hon gillade allra mest i skolan:
− Jag tyckte alltid att matematik var det roligaste ämnet. När jag löser upp knutarna i riktigt besvärliga språkliga frågor är det nästan som en matematisk process, som jag tycker väldigt mycket om, säger hon.
I samband med årets självständighetsdag hör Anna Maria Gustafsson till de finländare som uppmärksammas för förtjänstfulla insatser. Hon har förlänats förtjänstkorset av Finlands Vita Ros orden för sitt mångåriga arbete som språkvårdare.
Anna Maria Gustafsson har själv en översättarexamen från Vasa universitet. Fortfarande säger hon sig fascineras av det kontrastiva perspektivet på språk, av skillnaderna i hur något uttrycks i ett språk jämfört med ett annat, både rent grammatiskt och när det gäller hela språkliga registret.
− Det är en rikedom att kunna bolla mellan olika språk. Jag tror att det inte för något annat än gott med sig på det personliga planet. Men konkret är det en utmaning för oss som lever i ett samhälle med två eller flera språk att hantera. Situationen med två nationalspråk sätter översättarna i en nyckelposition. De är oerhört viktiga och jobbar ofta i skymundan, säger hon.
Daglig balansgång mellan två språk
Det är här språkvårdarna kommer in i bilden, för att bistå översättarna, journalisterna, förlagsarbetarna och alla dem som ska producera texter på svenska i Finland varje dag. Översättarperspektivet har också betydelse för en som arbetar med de finlandssvenska medierna.
Journalister som arbetar på ett minoritetsspråk ska beskriva ett samhälle som till största delen är finskt. Det är självklart att det här sipprar ner på svenskan.
− Min tes är att alla journalister som jobbar på svenska i Finland är översättare. Journalister som arbetar på ett minoritetsspråk ska beskriva ett samhälle som till största delen är finskt. Det är självklart att det här sipprar ner på svenskan, säger Gustafsson.
År 2017 gjorde hon en undersökning om språkanvändningen bland de finlandssvenska journalisterna. . Undersökningen låg till grund för artikeln Den finlandssvenska journalistens språkliga vardag som publicerades i antologin Språk i prosa och press. Det kom bland annat fram att åtta av tio journalister ”dagligen” eller ”ofta” säger sig översätta i jobbet.
− Det är mycket. Man inser att det ställs rätt stora krav på journalisternas arbete på svenska i Finland. Så mycket ska ske så fort att det är ett under att det går så rätt som det gör!
Det kom bland annat fram att åtta av tio journalister ”dagligen” eller ”ofta” säger sig översätta i jobbet.
Anna Maria Gustafsson bedömer att de flesta av journalisterna är väldigt språkligt medvetna. De samarbetar aktivt med språkstöden på redaktionerna, använder källor och frågar råd.
En förutsättning för mediespråksarbetet är det välfungerande kollegiala nätverket bland språkrådgivare både i Finland och Sverige. Här hemma samarbetar Gustafsson dagligen med språkstöden på de finlandssvenska redaktionerna. Hon sitter också med i de övergripande mediespråksorganen både i Finland och Sverige.
− Det är viktigt eftersom mediespråket lätt uppfattas som normerande. Det är viktigt att minnas att normen för det svenska mediespråket är gemensam för Finland och Sverige. Nyhetsorden är till stor del sådant vi funderar på tillsammans och våra rekommendationer är gemensamma i den mån de handlar om sådant som inte är särfinländskt.
Handlar alltid om medvetenhet
Finlandssvenskan lever i ett språkligt gränsland mellan majoritetsspråket finska och sverigesvenskan.
Enligt Anna Maria Gustafsson föder det ibland en ängslighet hos minoriteten, som kanske kastar en suktande blick på majoritetsspråket. Också här är hon beredd att ge de finlandssvenska språkbrukarna nåd. Hennes budskap är att allt alltid handlar om en språklig medvetenhet:
− Ju mer medveten du är, desto större avvikelse kan du tillåta dig. Du kan anpassa dig till situationen, mottagaren, genren och stilen. Du har ett sådant språk där du kan tillåta sig alla dina älsklingsfinlandismer eller whatever-anglicismer, men du är medveten om när det fungerar och när det inte gör det.
Det är en mänsklig rättighet att ha tillgång till standarden som gör att man både kan flamsprata med kompisar och uttrycka sig korrekt i en mejlkorrespondens med en myndighet.
Det finns också ett annat perspektiv, som handlar om jämlikhet i samhället:
− Det är en mänsklig rättighet att ha tillgång till standarden som gör att man både kan flamsprata med kompisar och uttrycka sig korrekt i en mejlkorrespondens med en myndighet.
Mindre om ”rätt och fel”
En av de texter Anna Maria Gustafsson producerat på Språkinstitutet handlar om den ofrivillige språkvårdaren och om vem som styr språket. Under tre decennier har det nämligen hänt en hel del i språkvården.
− När jag började handlade mycket om ”rätt och fel”. Det ville också de som vände sig till oss ville veta. Vi diskuterade ofta i de termerna och avrådde bestämt från det ena och det andra.
Enligt Anna Maria Gustafsson är synen på språkvården i dag mera beskrivande och rådgivande. Nu är ledordet funktionalitet: vilket är sammanhanget, vem riktar du dig till, hur ser kontexten ut, vad vill du uppnå?
− När vi svarar att man kan säga si och man kan säga så retar det visserligen gallfeber på vissa, om än inte på lika många som förr i tiden. Men det är klart att det fortfarande finns mycket som är rätt och fel i språket. En annan aspekt som är allt viktigare handlar om inkluderande, icke-kränkande och könsneutralt språk.
När vi svarar att man kan säga si och man kan säga så retar det visserligen gallfeber på vissa, om än inte på lika många som förr i tiden.
Fullt lika tillåtande erkänner hon att hon ändå inte kan vara när hon vänder sig till medierna.
− Kravet på nyhetsspråket är ju att det ska vara så osynligt som möjligt. Det ska endast fungera som ett medel för förmedling av information och läsaren eller lyssnaren ska inte behöva fastna på språkliga formuleringar där journalistens subjektiva val sticker ut. Nyhetsspråk på det formella planet är ju de facto åtminstone i viss grad normerande och behöver därför rekommendationer med målet att minimera allt som stör läsflytet.
Med trettio år i backspegeln, kan du nämna något exempel på när du tänkte ”Nu blev det bra!”?
− Jag kan inte ge något exakt exempel. Men när språkstöden och jag tillsammans hållit på och rett ut någonting, och det kanske är superbråttom att få fram ett ord eller en term − och jag sedan ser eller hör det ordet i nyheterna följande dag och vet: vi har varit med om det här. Då känns det att vårt arbete är jätteviktigt! Det kan inte finnas något roligare arbete inom språkvården än mediespråk, för det är så omedelbart och meningsfullt.
Anna Maria Gustafsson:
- Kommer från Jakobstad
- Fil. mag. från översättarutbildningen vid Vasa universitet
- Lärare på universitetet i Vasa, fick plats på föregångaren till Institutet för de inhemska språken som språkvårdare för Rundradion 1993
- Har också verkat några år som lärare på Helsingfors universitet och Svenska handelshögskolan i Helsingfors.