Parallellspråkighet innebär att flera språk används samtidigt i ett och samma sammanhang. I en arbetsgemenskap kan det betyda att kollegor naturligt talar sina egna modersmål under möten och i arbetsärenden.
En förutsättning är att deltagarna förstår varandras språk, men det krävs däremot inga fullkomliga språkkunskaper – sådana existerar ändå inte. God praxis, gemensamma spelregler och gott omdöme räcker!
I en arbetsgemenskap kan det betyda att kollegor naturligt talar sina egna modersmål under möten och i arbetsärenden.
Parallellspråkighet lönar sig. Men varför? Och hur känns den och låter i verkligheten? Bekanta dig med vårt material om temat via länkarna nedan!
Bjud in fler språk i samtalet
De anställda vid Institutet för de inhemska språken (Kotus, Språkinstitutet) är vana vid parallellspråkighet till vardags. Enhetschefen Charlotta af Hällström-Reijonen skriver i sin senaste kolumn om vilken betydelse det naturliga bruket av parallella språk har:
"När man får tala sitt modersmål blir man ofta just den man vill vara i ett samtal: kreativ, modig, kvick, nyanserad. Samtidigt blir svenskan synligare och mer närvarande i arbetsvardagen – inte som ett undantag, utan som en naturlig del av verksamheten.”
Samtidigt framhåller hon att det krävs tydliga ramar och mod att helt enkelt börja på.
När man får tala sitt modersmål blir man ofta just den man vill vara i ett samtal.
"Det behövs medvetna val, stöd från ledningen och tydliga riktlinjer. Organisationer måste tänka igenom när och hur olika språk kan användas. Det här ser inte lika ut överallt, så därför behöver man testa, experimentera och lära sig vartefter."