Vi behöver samlade strategier

Reuters ruta 5/11 2003

I den här språkspaltenbrukar jag ju för det mesta skriva om små språkliga detaljfrågor. Dethandlar om finlandismer, skrivregler, nyord och allt möjligt annat som i och försig är relevant för den stora helhet som språket utgör. Men i dag, dagen föresvenska dagen, vill jag fortsätta på den linje som jag var inne på för ettpar veckor sedan, när jag kommenterade delar av det förslag tillhandlingsprogram som Svenska språknämnden i Finland har lagt fram.

Attförslaget till handlingsprogram har lagts fram nu är ingen tillfällighet. Defrågor som diskuteras där har varit högaktuella i hela Norden under desenaste åren. I Sverige publicerade en parlamentarisk utredning för ett ochett halvt år sedan sitt omfattande betänkande Mål i mun – förslag tillhandlingsprogram för svenska språket. Ett motsvarande men betydligtkortare betänkande publicerades i Danmark för en dryg månad sedan.

Gemensamtför de här förslagen är att man uttrycker en oro för att språkens användningsområdeneller domäner ska krympa, närmast för att engelskan allt mer tar över inombl.a. forskning, högre undervisning och affärsliv. Används våra språk intelängre inom sådana domäner så skapas det t.ex. inte längre några termeroch texttraditioner inom de områdena. Hur ska då naturvetare kunna skrivapopulärvetenskapliga artiklar på sitt modersmål, hur ska biologilärare kunnaundervisa i skolan och hur ska läkare kunna kommunicera med sina patienter?

Slagordetframför andra är här ”ett komplett och samhällsbärande språk”. Att detär komplett innebär att det kan användas inom alla områden och för allafunktioner, och att det är samhällsbärande innebär att alla funktioner isamhället kan utföras på det språket: politik, administration, utbildning,medier, kultur, affärsliv osv.

Mengemensamt för handlingsprogrammen är också att man betonar att det intehandlar om ett antingen eller. Vi ska inte motarbeta engelskan och andra språk,utan tvärtom göra vad vi kan för att stärka folks kunskaper i dessa. Att manarbetar för ett språk betyder absolut inte att man arbetar motett annat.

Försvenskan i Finland är risken för domänförlust dubbel: svenskan riskerar attförlora terräng till både finskan och engelskan. Samtidigt har vi en oerhördstyrka i vår språkliga infrastruktur, vår nyligen reviderade språklagstiftningoch vår vilja att värna om vårt språk.

Idag är svenskan i Finland ett komplett och samhällsbärande språk, vid sidanav finskan. Men hur ser det ut om 50 år? De enda som kan avgöra det är vi själva.

Finlandssvenskhetenvilar på tre pelare, som alla är beroende av varandra. Den första är atttillräckligt många finländare uppfattar svenska som sitt modersmål. Denandra är språklagstiftningen, som ger svenskan ställning som ett avnationalspråken och tryggar rätten att använda svenska bl.a. i kontakt medmyndigheterna. Den tredje, som än så länge har fått alltför lite uppmärksamhet,är kvaliteten på den svenska som används i Finland.

Denspråkliga kvaliteten är en förutsättning för att svenskan ska kunna fungerasom ett samhällsbärande språk. Men språket är inte något abstrakt somlever utanför individerna. Förutsättningen för ett fungerande språk är attindividerna har en fungerande språkbehärskning.

Vadvi behöver är alltså samlade strategier för att se till att svenskan iFinland också i framtiden kan användas bl.a. inom administration, vetenskapoch högre utbildning, att den språkliga och pedagogiska kvaliteten i våraskolor hålls på tillräckligt hög nivå, att de journalister som utbildas omt.ex. 20 år kan skriva på ett språk som kan kallas svenska och att den skönlitteraturoch facklitteratur som ges ut på svenska i Finland även i fortsättningen ären del av den svenska litteraturen.

Dethandlar om mycket mer än traditionell språkvård, men också den traditionellaspråkvården har sin givna plats i de strategierna.

Mikael Reuter

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.