I språkvetenskapliga sammanhang har fenomenet med utelämnade objekt många olika benämningar och det har varit föremål för mycket forskning, i all synnerhet på engelskt språkområde. År 2016 publicerades en svensk doktorsavhandling i ämnet av Johanna Prytz. Prytz hävdar utifrån sin undersökning att verb som läsa, äta, bygga i själva verket är att jämställa med verb som springa och dansa. De förra räknas traditionellt som transitiva, dvs. de tar objekt (läsa en bok, äta fisk), medan de senare räknas som intransitiva verb. Men springa och dansa kan ju också ta en viss typ av objekt (springa ett lopp, springa 100 meter, dansa en vals) och det gör verbgrupperna jämställbara enligt Prytz.
Lämna (barn) och lämna (en plats)
Prytz nämner också verbet lämna och konstaterar att det finns två olika typer av objektlös användning av verbet. Hon illustrerar med två framgooglade exempel: Jag grät när jag lämnade på förskolan och Många lämnade innan kongressen var slut.
I det första exemplet är det barnen som lämnas på dagis (dvs. förskolan i sverigesvenskt språkbruk). Det är en ytterst vardaglig och allmän aktion och det är klart utifrån vår kunskap om världen vad det är som lämnas. (I Sverige säger man uttryckligen så, inte ”föra barnen till dagis”).
Det andra exemplet illustrerar en nyare och lite annan typ av objektlös användning: det som lämnas är en plats eller kanske snarast ett arrangemang, och i exemplet framgår det direkt av den språkliga kontexten vad som lämnas (kongressen).
![](https://kotus.fi/wp-content/uploads/migraatio/6781/brexit_pixabay.jpg)
I Brexit-nyheterna i medierna förekommer EU inte nödvändigtvis alltid i samma mening som lämna, men eftersom man vet vad texten man läser handlar om förstår man också att det är EU som Storbritannien ska lämna eller inte lämna.
Lämna i betydelsen ’bli kvar’
I finlandssvenskt regionalt språkbruk, framför allt på österbottniskt område, förekommer ju en annan användning av lämna utan objekt, han lämnade dit/där, skorna lämnade i baksätet. I det fallet är det dock inte fråga om ett underförstått objekt utan om en rent intransitiv användning där verbet har betydelsen ‘bli kvar’.