Vår, vår, vár, vor. På fyra av fem nordiska språk (svenska, norska, färöiska och isländska) liknar namnet på årstiden som kommer efter vintern och före sommaren varandra. Orden har nordiskt ursprung. Följaktligen talar vi på nämnda språk om att vi sett vårtecken, vårtegn eller vårbod, várboðari och vorboði när vi sett till exempel årets första snödroppe eller tussilago.
Danskarna gör annorlunda. Det danska ordet för vår, forår, kommer från medellågtyskans vorjahr, ”första delen av året”. För en dansk är snödropparna och tussilagona alltså forårsbebuder.
Forårsbebuder i Den Danske Ordbog(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)