Då och då får
namnrådgivningen vid Språkinstitutet frågor om dialektal stavning av ortnamn på
officiella kartor. En central princip inom namnvården är dock att ortnamn ska
stavas enligt standardspråkets normer när det handlar om offentliga kontexter, till
exempel Lantmäteriverkets grundkarta. Det här är viktigt eftersom ortnamn är
alla språkbrukares gemensamma egendom och namnen därför ska vara tillgängliga
för alla språkbrukare. Enhetlig stavning gör namnen tillgängliga i och med att de
blir lättare att använda för alla.

Namnen måste ses som helhet

Enskilda språkbrukare ser
ofta på ortnamn i sin närhet främst ur det lokala perspektivet. Eftersom många språkbrukare
känner starkt för ortnamnen i sin egen hembygd kan tanken på att stava ett namn
enligt det dialektala uttalet verka lockande, för att på det sättet sätta lokal
prägel på namnet. Inom namnvården räcker det ändå inte med att betrakta namn ur
en lokal synvinkel, utan namnskicket måste granskas som helhet. När namn ska
föras in på kartor är det viktigt att se på till exempel stavningen ur ett
enhetligt perspektiv i hela landet.

Enhetlig stavning viktigt i
nödsituationer

Vi kan ta namnet Lillören
som exempel. Namnet förekommer i alla de svenska delarna av vårt land. På
grundkartan stavas varje Lillören-namn på samma sätt, trots att uttalet
varierar i enlighet med dialekterna i olika delar av landet. Om vi beaktade det
lokala uttalet i stavningen skulle vi i stället stöta på ett antal varierande
stavningssätt, beroende på språkbrukare och område. Vi skulle kanske möta
stavningar som Lillörn, Lillöun, Lihlöun, Lissöun och
Lillöuren.

Namnet Lillören finns på flera orter och alla stavas likadant. Det här exemplet är från Dragsfjärd. Bild: Lantmäteriverkets terrängdatabas, hämtad 3/2021

För enskilda språkbrukare
skulle det alltså inte längre räcka med att man lärde sig stava och känna igen namnet
Lillören en gång, utan man vore tvungen att lära sig hur varje enskilt
namn stavas. Det vore direkt ohållbart för polisen och brandkåren att i
nödsituationer orientera sig bland olika stavningsvarianter. Det här är självklart ett av de tyngst vägande argumenten för enhetlig stavning. Brokig stavning får inte leda till problem i nödsituationer där hjälp behövs snabbt.

Även om tanken med att
låta det lokala uttalet synas också i stavningen av ortnamn alltså kan vara
tilltalande, är det inte ändamålsenligt i det offentliga språkbruket.

Maria Vidberg

Läs också kolumnen Ortnamn ska leva med sin tid.

Dela