Personnamn i gatunamn − med ett s i fogen eller inte?
Reglerna för hur sammansatta namn kan bildas i svenskan är inte entydiga.
Reglerna för hur sammansatta namn kan bildas i svenskan är inte entydiga.
På sistone har jag i flera sammanhang stött på en uppfattning om att ortnamn borde stavas så som de stavades till exempel på 1800-talet. Ålderdomliga stavningsformer motiveras med att det handlar om historiskt korrekta, ursprungliga stavningsformer.
FizzyDizzy? One Sweet World? 1917 tall? Nej, vi talar varken om leksaker, någon ny amerikansk dokusåpa eller en historisk roman om Finlands självständighet utan om glass.
Ursprunget till vårt luciafirande är legenden om helgonet som led martyrdöden. Men ska vi tala om henne med stort eller litet l?
Bredd eller brädd, streck eller sträck? Det är inte alltid lätt att hålla reda på när orden i de två ordparen ska stavas med e och när de ska stavas med ä.
Har ni någonsin funderat på varför det som på svenska heter vispgrädde kan heta både kuohukerma och vispikerma på finska?
Häromveckan fick vi på Språkinstitutet en fråga om namnet Västra Yttermark: "Borde det inte följa det lokala uttalet och stavas Väster Yttermark?"
En vanlig text består till överraskande stor del av namn. I de flesta fall ställer namnen inte till med några problem för skribenten, men ibland kan de orsaka huvudbry.
På standardsvenska skiljer vi mellan åar, älvar och floder, även om gränsen för vad de olika orden betecknar självfallet inte är knivskarp.