Nya matord på främmande språk översköljer oss i en aldrig sinande ström och det är inte så lätt att orientera sig bland gojibär, labnehbollar och yuzu. För att inte tala om att försöka uttala och böja dem enligt svenskt mönster.
Vad åt du till frukost i dag? En smoothiebowl med mandelmjölk, kanske? Eller overnight oats och quinoaknäcke med hummusspread? Drack du möjligen coldbrew eller kombucha till det? Och lunchen kanske bestod av en sobabowl med edamamebönor och algchips och lite sashimi därtill? Själv sitter jag här och längtar efter en bit smarrig rawfoodtårta med havregrädde och gojibär och funderar på att laga en ramen med tofu, shiitake och miso till middag i kväll. Jag börjar kanske bli lite trött på falafel i pitabröd med tzatziki och tabbouleh.
Nya mattrender på löpande band
Ja, ni hör ju själva − matorden är rena utrikiskan nuförtiden. Trenderna på matfronten avlöser varandra i en aldrig tidigare skådad takt och med dem haglar också de nya matorden in i svenskan. Det är svårt att hänga med i svängarna om man inte följer bloggar och Instagramkonton där mat avhandlas och avporträtteras. Det går så fort så de nya matorden hinner sprida sig och slå rot innan någon ens hunnit reflektera över hur vi ska hantera de här orden i svenskan. Hur ska vi stava dem, böja dem och uttala dem? En smoothiebowl − flera smoothiebowlar eller smoothiebowls?
Vad åt du till frukost i dag? En smoothiebowl med mandelmjölk, kanske? Eller overnight oats och quinoaknäcke med hummusspread?
Jag tänker ibland på min mormor − hon som tyckte att det var spännande och exotiskt med pizza och kebab. Hon var mån om att ge alla nymodigheter en chans och hon tog sig an dessa två anrättningar med stor entusiasm. Hon tyckte dock det var svårt att uttala ordet pizza och det blev fel för det mesta, vilket vi barnbarn fnissade lite kärleksfullt åt. Vilket sjå hon skulle ha haft om hon hade levt mitt i detta matordsflöde som vi översköljs av i dag!
De där smoothiebowlsarna?
I dag hinner man inte utforska och lära sig namnen på ens en bråkdel av alla nya ingredienser, kryddor, örter, drycker och maträtter som lanseras som det senaste och trendigaste innan de redan är ute och bortträngda av ännu nyare. Jag får ofta bildgoogla ingredienser i recept nuförtiden för att fatta ens på vilken avdelning i matbutiken jag ska börja leta. Häromdagen blev jag tvungen att googla både yuzu (en citrusfrukt som enligt Wikipedia ”smakar som en blandning mellan grapefrukt och mandarin”) och labnehbollar (libanesiska färskostbollar). Jag har fått lära mig att uttala chia, ungefär /tschi:a/, och quinoa, /kinå:a/ de senaste åren.
Hur jag ska hantera smoothiebowl i plural har jag ännu inte kommit fram till och försöker smidigt undvika sådana situationer. För visst går det ju bra med smootiebowls i obestämd form men i bestämd form plural blir det som vanligt knepigare − smootiebowlsen, smoothiebowlsarna eller vad?
”Klassisk” mat kan också vara trendig
Ett tecken på att det går fort är att vanlig mat plötsligt kallas klassisk, som för att betona att den är lite gammaldags och otrendig. Om man inte numera i vanlig ordning tillreder en vegansk lasagne på vegofärs så lagar man en klassisk lasagne. Man vill liksom betona att man medvetet väljer ett lite otrendigt middagsalternativ, att man är lite retro. Adjektivet klassisk används nästan lite ursäktande och garderande. Men häromdagen läste jag att den klassiska havregrynsgröten faktiskt är trendig och klassas som rena supermaten. Så skönt! Det skulle mormor ha gillat också och hon skulle inte ha behövt fundera på uttalet heller.