Kommuner, logotyper och den språkliga kontexten
För ett par månader sedan diskuterades Helsingfors stads bruk av stadens logotyper både i en krönika och i en insändare i Hufvudstadsbladet.
För ett par månader sedan diskuterades Helsingfors stads bruk av stadens logotyper både i en krönika och i en insändare i Hufvudstadsbladet.
Vasa centralsjukhus har föreslagit namnet No-Harm center för sitt nya center för patientsäkerhet. Att på det här sättet åsidosätta nationalspråken i namngivningen är inte förenligt med den finländska lagstiftningen.
Gatunamn som Grinden eller Vågbrytaren kan liva upp namnbeståndet i ett område, men i vissa kontexter kan de också bli obegripliga.
På sistone har jag i flera sammanhang stött på en uppfattning om att ortnamn borde stavas så som de stavades till exempel på 1800-talet. Ålderdomliga stavningsformer motiveras med att det handlar om historiskt korrekta, ursprungliga stavningsformer.
Ortnamn ska inte översättas, men det är skillnad på etablerade ortnamn och nybildade namn.
Bland Språkinstitutets förslag på nya efternamn finns många namn som strängt taget inte är nya, eftersom de är levande ortnamn.
Såväl i Nyland, Åboland och i Ålands skärgård hittar man namn på holmar, grund och skär med Jul- som förled.
När kommunala sektorer får nya namn vid organisationsförändringar har det blivit allt vanligare att plocka in ordet livskraft i olika namn på sektorer för att framhäva hur livskraftig en kommun är.
Helsingfors centrumbibliotek är ett bra namn på det nya biblioteket, men själva byggnaden kan behöva få ett eget namn. Kriterierna för val av namn för en offentlig institution och en offentlig byggnad är olika.