Åter en åthutning

Reuters ruta 11/3 1994

För två veckor sedan hade jag anledning att skriva en ruta med rubriken ”Vi vann över dem”. Den här gången har det dess värre blivit aktuellt att ta upp konstruktionen Finland förlorade mot Kanada.

Det som jag är ute efter är än en gång prepositionsvalet. På grund av inflytande från den finska konstruktionen Suomi hävisi Kanadalle har det nämligen – än så länge väl främst i talspråket – börjat dyka upp ytterligare ett exempel på oriktigt bruk av prepositionen åt, dvs. ”Finland förlorade åt Kanada”, ”Myllylä förlorade åt Smirnov med över en minut”.

Här måste det alltså betraktas som ett direkt fel att använda prepositionen åt. Det normala är mot – man kan se det som ett underförstått matchen mot eller tävlingen mot. Vi säger alltså att Finland förlorade mot Kanada med tre mål mot fem, och att Marja-Liisa Kirvesniemi förlorade mot Manuela di Centa med 32 sekunder.

I vissa fall går det emellertid också bra med prepositionen till. Det gäller framför allt när motståndaren så att säga får det som den andra förlorar, t.ex. guldet eller segern: Kanada förlorade guldet till Sverige efter en gastkramande OS-final. Men också t.ex. en final kan förloras till motståndaren: Ryssland förlorade bronsfinalen till Finland.

Apropå förlora mot kan det vara skäl att komplettera den förra rutan om vinna över med påpekandet att man naturligtvis också kan vinna mot, precis som man kan förlora mot: Finland vann med 4–0 mot Ryssland.

Det har hänt mig

Ett helt annat fall av oriktig åt-användning hör man framför allt i ungdomsspråket i huvudstadregionen, nämligen uttrycket ”hända åt”: det där har ofta hänt åt mig”. Här är förstås det normala en konstruktion utan preposition: det har hänt mig många gånger, hon frågade vad som hade hänt honom. I den mån en preposition skall användas är det för: Efter allt som har hänt för honom under de senaste dagarna förstår man att han känner sig lite omskakad.

Också verb som ge och bevilja konstrueras helst utan preposition, med s.k. dativobjekt eller objektiv: han gav mig boken, barnvårdsavdraget har tidigare beviljats familjer med 3–7 år gamla barn.

Slutligen kan jag repetera lite av det jag skrev om åt för ett år sedan: man ringer och skriver till någon, man sjunger, spelar och läser för någon och man föreslår någon något (eller möjligen något för någon). I inget av de här fallen bör man alltså använda åt.

Däremot använder man åt och inte till när man ber någon dra någonstans: dra åt fanders, dra åt skogen. Här är prepositionen till på något sätt lite för konkret; vi kan jämföra det konkreta han gick till skogen (eller sprang till skogs) med det bildliga det gick åt skogen.

Mikael Reuter