Moms

Reuters ruta 9/6 1994

Sedan slutet av maj har frågan framför alla andra till svenska språkbyråns telefonrådgivning gällt förkortningen av mervärdesskatt. Tidningarna skriver moms, men många av frågeställarna säger sig ha gått på kurs och lärt sig att den officiella förkortningen är mvs eller MVS – precis som arvonlisävero på finska förkortas alv eller ALV.

Må det därför framhållas en gång för alla: den officiella förkortningen (eller snarare beteckningen) är i Finland, liksom i Sverige, moms. Den används både i förordningen om mervärdesskatt och i t.ex. skattestyrelsens officiella Handbok för mervärdesskattskyldiga. I dem sägs nämligen att den mervärdesskattskyldiges fakturor, kvitton m.m. skall förses med anteckningen Moms reg. (motsvarande det finska ALV rek.)

Hur skall man då förklara att mervärdesskatt betecknas moms?

Jo, det har naturligtvis att göra med den gamla omsättningsskatten. Kortformen har i själva verket ursprungligen uppstått i danskan (som kortord för merværdiomsætningsafgift, numera merværdiskat), eftersom momsen kom till Danmark tidigare än till Sverige. Ordboken Nyord i svenskan uppger att det äldsta svenska belägget på moms är från 1965, då det användes om danska förhållanden; momsen infördes i Sverige år 1969. Också i norskan är kortformen moms.

Det hade i och för sig varit typiskt för våra finländska förhållanden om vi här hade fått en förkortning som skilde sig från den samnordiska formen moms, men lyckligtvis har någon ansvarig person varit på alerten och sett till att vi höll oss till den nordiska familjen.

Två s

I ett avseende är vi faktiskt mer språkriktiga än rikssvenskarna. När mervärdesskatten infördes i Sverige skedde det nämligen ett misstag: ordet kom i lagstiftningen att skrivas utan s i fogen. I den finländska lagstiftningen har det däremot helt korrekt två s, alltså ett som hör till fogen och ett som hör till efterleden skatt.

Att det skall vara så beror på att förleden i ordet är dubbel. När den är enkel, som i värdeföremål och värdeminskning, skall det ju inte vara något s i fogen, men däremot i t.ex. fullvärdesförsäkring. Det är samma regel som den senligt vilken vi säger bilhjul men lastbilshjul, vägtrafik men järnvägstrafik.

Apropå fogen i sammansatta ord kan vi konstatera att skattskyldig (och det ganska otympliga mervärdesskattskyldig) utgör ett undantag från den allmänna regeln om att sammansättningar på skatt i betydelsen ’vero’ normalt har ett e i fogen (skattebyrå, skattesats, skattepliktig), medan sammansättningar på skatt i betydelsen ’aarre’ inte har det (skattkammare, skattsökare). Därför är också formen skatteöre att föredra framför skattöre, även om den senare är den som används i lagstiftningen.

Mikael Reuter