Besvärligt

Reuters ruta 9/7 2009

För en tid sedan fick vi i tidningen läsa att ”ett besvär har lämnats in till reklametiska rådet gällande den troskritiska busskampanjen i Helsingfors”. Det var åter ett bevis på hur besvärligt det är med den juridiska termen besvär.

Utgångspunkten måste uppenbarligen i det här fallet ha varit en finsk text där det talades om valitus. Som juridiskt begrepp i betydelsen ’rättsmedel för sökande av ändring i ett avgörande som inte har vunnit laga kraft’ motsvaras det visserligen av besvär (i Finland), men i det här fallet kan det inte ha handlat om det. Den omstridda reklamkampanjen bygger ju inte på ett myndighets- eller domstolsbeslut som man kan överklaga (dvs. ”anföra besvär” mot).

Reklametiska rådet är inte heller någon domstol med rätt att upphäva andra myndigheters beslut. Rådet har till uppgift att ge utlåtanden om reklam och det etiska i reklamen, men det är ingen myndighet. Om det i den finska ursprungstexten har talats om valitus eller valittaa så måste det därför ha varit fråga om den rent allmänspråkliga betydelsen av ordet. Det är alltså någon som har vänt sig till Reklametiska rådet med ett klagomål (i allmänspråklig mening) över kampanjen, även om rådet inte har makt att förbjuda den, bara att yttra sig om det etiska innehållet i den.

Tidningstexten aktualiserar också en annan besvärlig egenskap hos termen besvär, nämligen att ordet enligt alla konstens regler alltid ska stå i pluralis. Man kan alltså inte lämna in ”ett besvär”, och man kan inte tala om ”besväret”, utan man lämnar in besvär och besvären godkänns eller förkastas sedan av domstolen.

I Sverige har man helt frångått termen besvär och talar i stället om överklagande och överklaga. Även om den exakta juridiska termen för detta slag av överklagande fortfarande är besvär i Finland är det oftast bäst att undvika den också hos oss, framför allt när man vänder sig till andra än jurister. Överklagande kan visserligen uppfattas som ett överbegrepp som också innefattar så kallade extraordinära rättsmedel, men i normala fall räcker det mycket väl att man talar om att någon har överklagat ett beslut eller ger anvisningar om hur ett beslut kan överklagas.

Mikael Reuter