Mer om ta till tacka

Reuters ruta 28/4 2009

Sällan har jag fått så många kommentarer som när jag för ett par veckor sedan skrev om uttrycket ”ta till tacka (med)” i betydelsen ’hålla till godo (med)’. Orsaken är förstås att jag då inte var klar över uttryckets ursprung.

Faktum är nämligen att ”ta till tacka” är ett mycket gammalt svenskt uttryck, även om det numera är föga brukligt. I danskan och norskan är tage/ta til takke det gängse uttrycket för att hålla till godo med, eller som det står i en dansk webbordbok ”stille sig tilfreds med noget, som er mindre i antal eller størrelse end det, man gerne vil have”.

I svenskan har uttryck som ”taga något till tack/tacka” eller ”taga till tacka med något” använts åtminstone sedan 1500-talet i betydelsen hålla till godo med något eller finna sig i något. Det nyaste exemplet i Svenska Akademiens ordbok är från 1928 och handlar om kronhjorten, som ”bäst passar in i en omgivning av mäktiga träd av ek och bok, men som numera tyvärr får taga till tacka med skogar av blygsammare resning”.

Detta tacka som man tar till är inte verbet tacka, utan en gammal genitivform av substantivet tack. Prepositionen till styrde ju i äldre svenska genitiv – jämför med uttryck som till havs, till fots, till godo.

Bakgrunden till uttrycket är en numera utdöd betydelse av ordet tack, nämligen ’behag, belåtenhet, tillfredsställelse’. Att göra något ”hans nådh til tacka” innebar alltså att man gjorde det för att behaga hans nåd, inte för att tacka honom, och att tjäna någon till tacka var att vara honom eller henne till behag eller till lags.

De fortfarande sporadiskt använda uttrycken ”ta till tacka med något” eller ”ta något till tacka” är alltså en sista kvarleva av denna i övrigt utdöda betydelse av substantivet tack.

Jag tackar för alla kommentarer och är glad över att läsarna inte längre behöver ta till tacka med den otillräckliga beskrivning av uttrycket som jag gav i den förra rutan.

Mikael Reuter