Regnskurar och snöbyar

Reuters ruta 4/1 2012

På förekommen anledning kan det vara aktuellt att skriva om regn och snö och slask, också ur språklig synvinkel. Under de senaste dagarna har vi bland annat fått höra att ett nytt lågtrycksområde drar in över landet med hårda vindar, regn och ”snöskurar”, eller att ”regnet” kommer i form av snö eller slask.

Att uttryck som de här förekommer i finlandssvenskt språkbruk har naturligtvis att göra med att de finska orden kuuro ’skur’ (i sin tur ett gammalt lån från svenskan) och sade ’regn’ respektive sataa ’regna’ har en vidare betydelse än motsvarande svenska ord så att de kan användas också när nederbörden kommer i form av snö (det svenska verbet snöa motsvaras ju av sataa lunta).

I svenskan används skur i första hand bara om plötsligt kortvarigt regn, men också i utvidgad och överförd bemärkelse om något som (i riklig mängd och ofta med fart) faller ned över eller riktas mot någon: de nygifta möttes av en skur av ris; chefen fick ta emot en skur av frågor och kritik. Intressant nog kan man också tala om hagelskurar, men normalt alltså inte om snöskurar. Uppenbarligen är det så att snön dalar ner för långsamt för att kunna bilda en skur, medan hagel kommer med tillräckligt hög fart. Kortvariga snöfall (vanligen i kombination med vind) kallas i stället snöbyar, medan man relativt sällan talar om hagelbyar.

På svenska kan regn alltså bara komma i form av vatten, medan det övergripande ordet för regn, snö och hagel är nederbörd. En blandform av regn och snö är ju det som kallas snöblandat regn. I allmänspråket talar man också om (snö)slask och blötsnö, även om de orden kanske främst används om den våta snö som ligger på marken, taken och trädgrenarna. Också sammansättningen snöregn förekommer, men den är rätt ovanlig. Slutligen har vi ordet snöglopp som avser snöfall med stora fuktiga flingor som vanligen snabbt smälter. Det är alltså något lite annat än snöblandat regn, men i stort sett detsamma som (fallande) blötsnö.

Mikael Reuter