Tjänstemän och andra anställda

Reuters ruta 13/6 2012

Till de mer eller mindre klassiska finlandismerna hör användningen av ordet funktionär i den allmänna betydelsen ’tjänsteman’, det vill säga om anställda som utför administrativt skrivbordsarbete. Den användningen har visserligen minskat på sistone tack vare språkvårdens insatser, men problemet är att det finns en språklig lucka som måste fyllas på grund av att tjänsteman i det offentliga (åtminstone i finländska sammanhang) har den specifika betydelsen ’anställd i tjänsteförhållande med tjänstemannarättsligt ansvar’.

På svenska kan funktionär avse dels en person som medverkar som arrangör t.ex. vid en idrottstävling eller något annat evenemang, dels en person som innehar en förtroendepost (t.ex. sekreterare eller kassör) i en förening eller organisation. Ordet bör alltså inte användas om exempelvis banktjänstemän, posttjänstemän eller andra offentligt eller privat anställda. Orsaken till att en sådan användning har förekommit också i vår lagstiftning är uppenbarligen att det finska toimihenkilö används i bägge betydelserna.

När det gäller det privata arbetslivet kan vi alltså utan problem tala om tjänstemän, men inom stat och kommun och uppenbarligen också kyrkan måste man vara lite försiktig. I modern lagstiftning är det visserligen mindre vanligt att man på finska talar om ”virkamiehet ja toimihenkilöt”, men i den mån man skiljer mellan de två på finska bör man rimligtvis göra det också på svenska. I allmänspråket däremot kan man vanligen använda tjänsteman som övergripande benämning.

Men hur ska vi då göra för att i formella sammanhang hålla i sär statliga tjänstemän och kommunala tjänsteinnehavare med tjänstemannarättsligt ansvar (och delvis också andra anställningsvillkor) från övriga offentligt anställda? Tyvärr verkar det inte finnas någon enkel patentlösning. Ordet befattningshavare (fi. toimenhaltija) förekom i äldre lagstiftning, men lämpar sig knappast för det här ändamålet – t.ex. i Svensk ordbok definieras befattning som ”anställning som är inrättad för viss funktion” och en befattningshavare sägs vara en ”person som innehar (högre eller offentlig) tjänst”.

Hur man väljer att uttrycka sig måste därför bli beroende av sammanhanget. Ibland kan man tala om tjänstemän och övriga anställda, ibland kan det vara på sin plats att precisera och tala om anställda i arbetsavtalsförhållande (ett begrepp som används bara i Finland). Med tiden kommer kanske gränsen mellan egentliga tjänstemän och andra offentligt anställda att suddas ut, så att vi i framtiden kan ta steget ut och använda ordet tjänsteman om alla som är anställda ”för att utföra uppgifter som mera har anknytning till administration än till direkt produktion och som därför vanl. i princip har skrivbordsarbete” (Svensk ordbok).

Mikael Reuter