Häromdagen gick jag in på Yles arkiv, eftersom en inspelning hade väckt mitt intresse. Det var fråga om president Pehr Evind Svinhufvuds nyårstal från år 1935 – den äldsta inspelning som finns i Yles arkiv. I en något knastrig och otydlig och därför charmigt gammaldags sändning håller presidenten ett drygt fyra minuter långt tal på både finska och svenska. Jag fick anstränga mig för att uppfatta vad han sade och trodde först att jag hade hört fel när jag tyckte mig höra honom uppmana finländarna att räcka varandra brodershandn. Men det gjorde han faktiskt. Han talade även om vär(l)dn och anspråkslöshetn.
Jag blev riktigt nyfiken. Uttalsdraget i fråga förknippade jag med min mormors numera bortlagda östnyländska dialekt och inte med en ursprungligen finskspråkig president från Sääksmäki, som redan som litet barn flyttade till Helsingfors och gick i svensk skola.
Min kollega och huvudredaktören för Ordbok över Finlands svenska folkmål Caroline Sandström hjälpte mig att reda ut begreppen. Uttalsdraget i fråga kallas artikelsynkopering och har traditionellt funnits i bland annat nyländska dialekter. Men det har också förekommit i stadsspråken i södra Finland, även i Helsingfors. Caroline Sandström har undersökt talet hos Helsingforsbor födda 1890–1930, och flera av dem hade artikelsynkopering i sitt tal. På den tiden uppfattades artikelsynkopering troligen som ganska neutralt, eftersom även bildade helsingforsare talade så. Ett exempel på artikelsynkopering i helsingforsiskt tal finns i en intervju från 1970 med läkaren Allan Möller. Han var med och opererade generalguvernör Bobrikov efter att Bobrikov hade blivit skjuten av Eugen Schauman: ”så börja Faltin [kirurgen] sitt arbete (…) å vi såm sjötte narkåsn å pulsn (.) vi va naturlitvis nyfikna …”
Det var med andra ord inget konstigt med att president Svinhufvud år 1935 talade om de svårigheter som på den tiden bringade oro i vär(l)dn eller om att finländarna skulle räcka varandra brodershandn. Men det är inte heller konstigt att jag hajade till första gången jag hörde hans tal. Sedan några decennier tillbaka är artikelsynkoperingen nämligen försvunnen ur Helsingforssvenskan och lever främst kvar i dialekterna.