Revitaliseringsprogrammet för det finlandssvenska teckenspråket har publicerats. Programmet beskriver språkets hotade ställning och nuvarande situation samt åtgärder för att stärka dess framtid – fler användare, tryggad användning och ökad synlighet. Arbetet med att ta fram programmet har koordinerats av Finlands Dövas Förbund med finansiering från Undervisnings- och kulturministeriet.
Allvarligt hotat
Revitaliseringsprogrammet publicerades onsdagen den 24 september 2025 vid en tillställning som ordnades av Finlands Dövas Förbund. Inledningsvis konstaterade förbundets styrelseordförande Salla Fagerström att det omfattande och grundliga programmet ger det finlandssvenska teckenspråket det värde och den synlighet det förtjänar. Enligt Fagerström är programmet ambitiöst men samtidigt nödvändigt, eftersom det finlandssvenska teckenspråket är allvarligt hotat.
I sitt anförande om programmets bakgrund berättade Magdalena Kintopf-Huuhka, verksamhetsledare för Finlandssvenska teckenspråkiga och medlem i arbetsgruppen bakom programmet, att samhället ganska sent blev medveten om det finlandssvenska teckenspråket som ett eget språk, skilt från det finska teckenspråket. Publikationen Se vårt språk! 2002 är den första publikation som beskriver språket. I början av 2000-talet grundades föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga som driver frågor som rör språket och dess språkbrukare.
Det finlandssvenska teckenspråket har fått statligt stöd för revitalisering i omkring tio år, och arbetet med det program som nu publicerats har pågått sedan 2022 parallellt med konkreta insatser för att stärka situationer där språket används och stödja språkbrukarna. I sitt anförande betonade Kintopf-Huuhka vikten av gemenskap och förebilder i revitaliseringsarbetet: särskilt barn och unga behöver positiva exempel på människor som använder språket och på att språket fungerar i alla situationer i livet.
Delaktighet i samhället
För att förbättra språkets situation presenterar programmet 66 åtgärder, indelade i tio teman. Det handlar bland annat om medvetenhet och lagstiftning, tidig språkutveckling, språkets användning i olika situationer, att tjänster ska vara tillgängliga, översättning och tolkning, undervisning, fortbildning och läromedel, liksom forskning, språkvård, kultur och medier.
Ett särskilt problem för det finlandssvenska teckenspråket är bristen på tolkar, något som även FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning nyligen lyft fram i en rapport. För finlandssvenska teckenspråkiga kan fullvärdig och jämlik delaktighet i samhället tryggas endast genom att säkerställa tillgången till tolktjänster.
Ett exempel på hur delaktigheten kan förbättras i myndighetssamarbeten är sannings- och försoningsprocessen som är i gång mellan staten och de dövas och teckenspråkigas gemenskaper. I den processen behöver det finlandssvenska teckenspråket beaktas bättre än i de bakgrundsrapporter och publikationer som hittills tagits fram, och som inte finns på svenska eller på finlandssvenskt teckenspråk.
Arbetet fortsätter
Revitaliseringsprogrammet ger riktlinjer för ett långsiktigt arbete som utöver samarbete mellan olika aktörer också kräver statligt stöd. Samtidigt har mycket redan uppnåtts i det arbete som pågått parallellt med programmet, och nya projekt är under uppstart. I september startades projektet Teckenvis av Utbildningsstyrelsen, som ska ta fram läromedel på finlandssvenskt teckenspråk.
Vid publiceringen konstaterade Finlands Dövas Förbunds verksamhetsledare Markku Jokinen att programmets många och väl underbyggda åtgärder kan sammanfattas i ett gemensamt mål: ett hotat språk behöver naturliga tillfällen där språket kan användas för att det ska få fler användare.
Det kräver undervisning och utbildning, lärare, tolkar och människor med språkkunskaper – och mer kunskap hos alla, både myndigheter och samhällets olika sektorer.