I tiden

Reuters ruta 11/12 2002

”President J.K. Paasikivi sade i tiden att all visdom grundar sig på erkännandet av fakta.” ”Kvoterna infördes i tiden för att trygga ett tillräckligt antal svenskspråkiga studerande”. ”I tiden hade Finland hela fyra juldagar". Det är några autentiska exempel ur finlandssvenska dagstidningar på en enbart finlandssvensk konstruktion som redan Hugo Bergroth på sin tid tog upp i boken Finlandssvenska.

Det handlar alltså om uttrycket i tiden i betydelsen ’på sin tid, en gång (i tiden), förr i tiden’. Enligt Bergroth var uttrycket ”provinsiellt, ehuru icke enbart finländskt”.

I vilken mån det fortfarande förekommer provinsiellt i Sverige vet jag inte, men jag betvivlar att det gör det annat än möjligen mycket marginellt. T.ex. i Språkbanken vid Göteborgs universitet har jag inte lyckats hitta några exempel på i tiden i den här betydelsen. Däremot finns det naturligtvis tusentals belägg på uttryck som just förr i tiden, en gång i tiden, bakåt i tiden, det ligger i tiden och så vidare, för att inte tala om olika företeelser som är ”i tiden” på samma sätt som i kung Carl Gustafs valspråk ”För Sverige – i tiden”.

Enbart finländskt är i varje fall det motsvarande plurala i tiderna, som tydligen inte förekom ännu på Bergroths tid eftersom han inte nämner det. ”I tiderna drack man kaffe och te ur lika stora koppar”, ”I tiderna blev elledningarna standardutrustning i bostäder , sedan kom telefonnäten och tv-kablarna”. Här kan man med största sannolikhet räkna med ett inflytande från finskans aikoinaan. Troligt är att också det finlandssvenska i tiden, oberoende av ursprung, stöds av finskans aikanaan.

Hur ska vi då ställa oss till de här finlandssvenska uttryckssätten, som är så vanliga också i professionella tidningstexter?

Det är svårt att säga. Som vanligt får man väl bara konstatera att den som har ambitionen att skriva en text som är gångbar i hela det svenska språkområdet gör klokt i att undvika dem. I tiderna låter säkert väldigt konstigt och främmande i rikssvenska öron, och i tiden i den här betydelsen kan antagligen i många fall direkt leda till missförstånd eller i varje fall till att läsaren undrar om det är något i texten som har fallit bort.

Det borde inte heller vara problematiskt att ersätta i tiden/tiderna med uttryck som är allmänt gångbara: på sin tid, på den tiden, då, en gång, en gång i tiden, förr i tiden, förut, när det begav sig.

Språkgranskningsprogrammet Svefix reagerar på ”i tiderna”, och det är oproblematiskt eftersom det inte torde kunna leda till några falsklarm. Däremot skulle det naturligtvis bli alltför många felaktiga flaggningar om det reagerade på alla fall av ”i tiden”. En tänkbar detektionsregel kunde vara ”i tiden” föregånget eller följt av ett verb i preteritum (imperfektum, som vi äldre lärde oss i skolan), med undantag för ”en gång i tiden” och ”förr i tiden”. Det skulle fånga upp de flesta fallen av det finlandssvenska uttrycket och ge mycket få falsklarm. Kanske den regeln kan skrivas in i nästa version av programmet.

Mikael Reuter