Reklamer

Reuters ruta 29/5 2002

”Förbjudet att fästa reklamer” står det bl.a. på vissa spårvagnshållplatser i Helsingfors. Det får nog betraktas som rena översättningskan, eftersom varken fästa eller reklamer normalt används på det här sättet på svenska. Men hur skulle man uttrycka det på riktig svenska?

I rikssvenskt språkbruk är det i dag relativt ovanligt att reklam används konkret på det här viset, framför allt när det gäller annonser i tidningar och reklamaffischer av det slag som här åsyftas. Det innebär samtidigt att pluralformen reklamer är tämligen sällsynt i rikssvensk text (”sällan plur.” står det t.ex. i Nationalencyklopedins ordbok).

Jag har behandlat pluralformen reklamer i en tidigare språkspalt för 15 år sedan, och skrev då bl.a. att det finlandssvenska språkbruket på den här punkten är att betrakta som en ålderdomlighet som har förstärkts av finskt inflytande. Samtidigt konstaterade jag att ett av de vanligaste fallen med pluralform i finlandssvenskan var när vi talade om TV-reklamer, och att vi i det fallet inte kunde jämföra med språkbruket i Sverige eftersom där inte förekom någon TV-reklam.

I dag förekommer ju TV-reklam minsann också i Sverige. Och intressant nog tycks det faktiskt vara så att pluralformen reklamer håller på att smyga sig in i rikssvenskt språkbruk den vägen. Även om man inte just hittar den i Språkbankens tidningsmaterial från 1990-talet så hittar man mängder av exempel på webben. De finlandssvenska beläggen utgör visserligen fortfarande en påfallande stor andel, men det finns åtskilliga belägg också från Sverige. Ett par exempel:
”De flesta reklamer är roliga. En del reklam blir tjatig om den visas många gånger. De flesta reklamer är för överdrivna.”
”Hör du också till de människor som trodde att kaffet kom från Sydamerika efter att ha sett ett antal tv-reklamer?”

De rikssvenska exemplen inskränker sig i själva verket inte till bara TV-reklamer: ”Hur kan tidningar för kvinnor, av kvinnor, gå med på dessa reklamer? Nakna kvinnor precis överallt!”

Kanske är det så att den konkreta användningen av reklam, som var vanlig under förra hälften av 1900-talet, är på väg tillbaka? Det är i så fall ingenting att bekymra sig över – snarare tvärtom. Det är ju bekvämt att kunna tala om reklamer i TV och inte alltid ersätta det med reklaminslag eller reklamsnuttar.

Men när det gäller texterna på spårvagnshållplatserna skulle jag ändå tveka att tala om reklamer. Det är ju inte reklamens innehåll som avses här, utan de konkreta pappren, det vill säga affischerna. Och det som är förbjudet är väl snarast att sätta upp affischer. Verbet fästa låter här väldigt tekniskt. Det skulle försvara sin plats t.ex. om man talar om att väggmaterialet är sådant att det är svårt att fästa affischer vid det.

”Förbjudet att sätta upp affischer” skulle alltså vara en bra svensk text. Eller varför inte det traditionella ”affischering förbjuden”, som användes också i Helsingfors för inte så förfärligt länge sedan. ”All affischering utom affischering om affischering förbjuden förbjuden!”, som det lär ska ha stått på en vägg i Stockholm.

Kan det vara så att orden affisch och affischering är utrotningshotade i finlandssvenskan för att de inte har direkta motsvarigheter i finskan?

Mikael Reuter