Förnamn och förstanamn

Reuters ruta 2/3 2005

Är det så att ordet förstanamn har börjat användas i stället för förnamn? Eller är det så att förstanamn är det första förnamnet eller tilltalsnamnet? I Sverige tycks förstanamn vara mycket frekvent, men här i Finland känns det främmande. Och hur är det med släktnamn och efternamn? Är det samma sak?

Så här undrar en frågeställare, och frågorna är relevanta på flera sätt.

För det första kan vi konstatera att förstanamn används i två helt olika betydelser. Den ena är just den som frågeställaren tänker sig, nämligen det första av flera förnamn. Den andra betydelsen, som verkar vara mycket vanlig i synnerhet i Sverige där den förekommer bland annat i samband med politiska val, är första namnet på en lista. Moderaternas förstanamn är NN, förstanamnet på centerns lista är XY osv. Likaså kan man säga till exempel att någon står som förstanamn bland undertecknarna av ett förslag eller dylikt.

Men det som intresserar oss här är alltså det första av flera förnamn. I det fallet jämställs förstanamn ofta med tilltalsnamn, och kollar man på webben är det mycket vanligt med kombinationen tilltalsnamn/förstanamn. Statistiskt sett är det mycket riktigt så att de här två oftast sammanfaller, men ingalunda alltid. T.ex. mitt eget tilltalsnamn är faktiskt det fjärde bland mina förnamn, vilket leder till att en massa post med automatiskt genererad adress innehåller ett förnamn som jag inte normalt använder. Ibland kan det också bli besvärligt att förklara varför man undertecknar ett papper med ett annat namn än det som står tryckt på pappret.

För bland annat namnforskare är det ofta relevant att skilja mellan förstanamn och andra eller tredje namn (fler än tre förnamn får man inte ge sedan mitten av 1940-talet). Det finns till exempel vissa förnamn som i sig är relativt vanliga, men som inte så ofta förekommer som förstanamn. Ett ofta nämnt exempel är Elisabet, som torde vara ett av de vanligaste andranamnen bland svenska kvinnor i Finland men inte är på långt när lika vanligt som förstanamn.

Liksom förstanamn och tilltalsnamn sammanfaller släktnamn och efternamn för det mesta, men ändå är det inte nödvändigtvis samma sak. Man kunde säga att alla släktnamn är efternamn, men alla efternamn är inte släktnamn. Man kan ta sig ett nytt efternamn oberoende av släkten, och även om det kanske sedan kan gå vidare som ett nytt släktnamn så behöver det inte göra det. Att man i Finland valde att tala om släktnamn (och inte efternamn som i Sverige) när namnlagen stiftades för tjugo år sedan, berodde uppenbarligen dels på att man på finska använde sukunimi, dels på att släktnamn gav en tryggare bild av kontinuitet som gjorde att också de mer konservativa kunde stödja lagen.

Mikael Reuter