Checkar, kuponger och sedlar

Reuters ruta 27/6 2007

För några veckor sedan fick vi i tidningen läsa om ett system med ”skolsedlar” som förekommer eller i varje fall planeras i Sverige och som underlättar för föräldrarna att välja skola för barnen. Vilka vägar den uppgiften hade gått innan den publicerades är svårt att säga, men faktum är att några skolsedlar inte finns eller diskuteras i Sverige – där kallas företeelsen skolcheckar.

Av någon outgrundlig anledning tycks vi i Finland ha en förkärlek för sedlar av olika slag: lunchsedlar, kultursedlar, servicesedlar, värdesedlar och alltså skolsedlar. I den betydelsen används sedel nästan aldrig i Sverige. Man talar om lunchkuponger (vilket säkert är rätt vanligt åtminstone i allmänspråket i Finland), servicecheckar (till exempel för kommunal hemtjänst), värdecheckar (som man till exempel kan få när man gör stora inköp) och skolcheckar.

Den finlandssvenska fäblessen för sedlar är naturligtvis inte så outgrundlig som jag antydde ovan. Orsaken är den gamla vanliga: på finska talar man om seteli , och då måste det ju heta sedel på svenska, tycker man. Servicesedlarna har till och med kommit in i lagstiftningen. Ett helt kapitel i sociallagen, tillkommet 2003, handlar om kommunala servicesedlar som kan användas för att köpa tjänster av privata serviceproducenter.

Att en sådan finlandism har kommit in i lagstiftningen så sent som för fyra år sedan kan ha att göra med hur man läser och tolkar de belägg man hittar på webben. Googlar man på ”servicesedel” på webbsidor i Sverige så hittar man förvisso över tjugo belägg, och det kan i första taget ses som ett stöd för att ordet kan användas också i Finland. Men ser man närmare på de svenska beläggen handlar de flesta om olika slags följesedlar för apparater och annat som ska på service. De få fall som motsvarar våra kommunala servicesedlar ska jämföras med flera hundratal belägg på servicecheckar som kan användas i hemtjänsten.

I fråga om de kommunala servicesedlarna är slaget uppenbarligen redan förlorat, men i de fall då vi har valmöjlighet vore det önskvärt att man också i Finland kunde gå in för checkar och kuponger som i Sverige, för att undvika ytterligare onödiga finlandismer.

Ett sådant fall ser ut att vara aktuellt. Enligt en notis i Hbl förra veckan förbereds ett förslag om skattefria ”kultursedlar” som arbetsgivarna kan ge sina anställda. Låt oss hoppas att de blir kulturcheckar innan de kommer in i lagstiftningen.

Mikael Reuter