Musen eller mösset

Reuters ruta 13/12 2007 

Den tid på året när mössen tränger in i sommarstugorna och ställer till elände i både kök och vardagsrum är förhoppningsvis förbi, men den har inspirerat en läsare att fråga om den provinsiella och finlandssvenska formen ett möss. Hur vanligt och hur acceptabelt är det att säga att man har hittat sitt tjugoförsta möss?

När det gäller de levande små djuren kan man konstatera att ett möss, mösset (med alternativformen myss) är normalordet i dialekterna och vardagsspråket i hela det finlandssvenska språkområdet från norra Österbotten till östra Nyland. Enligt det nyligen utkomna fjärde bandet av Ordbok över Finlands svenska folkmål förekommer en mus, musen i den här betydelsen dialektalt bara i Nyland. Hur utbredd formen ett möss är provinsiellt i Sverige vågar jag däremot inte säga. I den förra (tolfte) upplagan av Svenska Akademiens ordlista (SAOL) fanns möss som uppslagsord med beteckningen ”prov. o. finl.”, men i den senaste upplagan finns bara en hänvisning från pluralformen möss till uppslagsordet mus. I sakliga sammanhang ska vi förstås säga och framför allt skriva en mus, musen också i finlandssvenskan.

I överförd betydelse – om det kvinnliga könsorganet – är det ändå musen som gäller också i våra dialekter. Även i den andra överförda betydelsen – musen som pekdon för datorer – torde mus vara det helt dominerande ordet också i finlandssvenskan. Det är på sin höjd på skämt som man kallar datormusen ”mösset”. Den här betydelsen av ordet mus är väl för övrigt i dagens språkbruk den överlägset vanligaste, även om den av förståeliga skäl inte tas upp i dialektordboken.

SAOL vidkänns inte någon pluralform ”musar”. Ändå är det lätt att konstatera att den formen är rätt så vanlig när det gäller de två överförda betydelserna, även om det på förekommen anledning inte är så ofta man använder mus i pluralis i de fallen. Men både Språkrådet (f.d. Svenska språknämnden) och Svenska datatermgruppen avråder från ”musar” när det gäller datormöss – trots en samtidig hänvisning till kofotar och smörgåsar (inte kofötter och smörgäss).

Slutligen vill jag nämna det provinsiella och finlandssvenska mössöron i betydelsen ’nyutspruckna björklöv’. Det ordet brukar uppfattas som lite ”gulligt” av sverigesvenskar, men i rent sakliga sammanhang hör det inte hemma. Det motsvarande ordet i Sverige är musöron, men också det är aningen vardagligt och provinsiellt.

Mikael Reuter