Bot och böter
Reuters rutor 15/4 2010
En frågeställare undrar vilket förhållandet är mellan bot (som i parkeringsbot) och böter. Är det bara så att böter är pluralis av bot, eller används de i olika betydelse?
Rent språkligt sett är det naturligtvis så att böter är pluralis av bot i den här betydelsen, dvs. ’straff som utgår i pengar’. Men de används faktiskt lite olika på det sättet att det enkla bot i praktiken bara förekommer i sammansättningar. Typiska sådana är ordningsbot och parkeringsbot. Också dessa kan naturligtvis användas i pluralis – lapplisorna delar frikostigt ut parkeringsböter till alla de felparkerade bilarna. I allmänspråket används vanligen också pluralformen: man säger att man har fått parkeringsböter, inte att man har fått en parkeringsbot.
En skillnad är också den att böter av typen ordningsbot och parkeringsbot normalt avser mindre straffavgifter till en fast summa, medan det plurala böter kan handla om större summor som är beroende av brottets art och av den straffades inkomster (dagsböter). Termen dagsbot används emellertid också i singularis.
Att vi på svenska talar om parkeringsbot trots att det på finska kallas avgift (pysäköintivirhemaksu) beror på att man när lagen stiftades 1970 valde att använda samma term som i Sverige. Ironiskt nog har man senare i Sverige gått in för termen felparkeringsavgift, som alltså motsvarar den finska termen. Men också parkeringsbot och parkeringsböter används mycket frekvent i Sverige ännu i dag, så det kan på inget sätt betraktas som en finlandism.
Också termen ordningsbot är gemensam för Sverige och Finland. Den direkta översättningen av finskans rikesakko, ”förseelsebot”, figurerade i diskussionerna när den här typen av straff infördes i Finland, men när lagen stiftades på 1980-talet gick man in för den svenska termen: ”För en förseelse som hör under allmänt åtal och för vilken såsom strängaste straff är stadgat böter eller fängelse i högst sex månader kan, i enlighet med vad därom särskilt stadgas genom lag, såsom påföljd stadgas en till markbeloppet fast ordningsbot.”
Ordet bot i den här betydelsen är belagt i svenskan redan på 1200-talet (i Västgötalagen). Det är ursprungligen samma ord som det som vi har i ord och uttryck som syndabot, botgöring, lova bot och bättring, råda bot på och bot mot olika sjukdomar etc. Det ordet finns i sin tur redan i runsvenskan, och är besläktat med båta (det båtar föga) och bättre.
Mikael Reuter