På måndag

Reuters rutor 18/3 2010

I tisdags kunde vi i tidningen läsa om kirurgen som natten mot måndag fick en förfrågan och ”på måndag” opererade David Beckham. Det ger mig anledning att återkomma till tidsuttryck av det här slaget, eftersom det tycks råda en viss osäkerhet om dem i finlandssvenskt språkbruk.

I fråga om veckodagar används nämligen på plus obestämd form av veckodagen (på måndag, på onsdag) bara för att syfta framåt, till den närmast förestående veckodagen i fråga. Talar man en tisdag om ”på måndag” så avser man alltså måndagen om en knapp vecka. Observera alltså att man använder prepositionen på, inte ”i” (som i synnerhet tidigare brukade användas i finlandssvenskan) eller ”om” (som tidigare har använts också i rikssvenskan).

En kommande måndag kan ju också kallas nästa måndag, men där är en varning på sin plats. På svenska använder man nämligen nästa plus veckodag bara om det är nästan en vecka (eller mer) till den dagen. Om man en tisdag talar om nästa fredag så är det otvetydigt fredagen nästa vecka, medan nästa måndag av många uppfattas som den närmast följande måndagen men av andra som måndagen om inemot två veckor (bäst att precisera, alltså). Många finlandssvenskar använder nästa på samma sätt som finskans ensi, och det leder lätt till missförstånd.

Vill man tala om den närmast föregående måndagen kan man välja mellan i måndags och förra måndagen. Däremot bör man helst undvika det enbart finlandssvenska ”senaste måndag”.

Sedan har vi ju ytterligare möjligheten att använda på plus bestämd form, alltså på måndagen. Det uttrycket är på sätt och vis mer neutralt – det kan användas för att ange en måndag en viss vecka, både i förfluten och kommande tid. I vissa fall används det också om den närmast föregående måndagen, alltså i samma betydelse som i måndags. I den notis som jag hänvisade till i inledningen kunde man t.ex. ha skrivit att kirurgen fick en förfrågan natten till måndagen och utförde operationen på måndagen.

I stort sett samma principer gäller också för årstider, fast där är ju prepositionen för den närmast kommande årstiden i fråga i och inte på: i sommar, i höst. Samma varning för senaste och nästa gäller också här. Uttryck som ”senaste höst” är enbart finlandssvenska och bör undvikas och ersättas med i höstas eller förra hösten (det senare används främst när det har gått nästan ett år eller lite mer sedan dess). Talar vi i dag om nästa höst så avser det hösten 2011.

Mikael Reuter