För den som är botaniskt intresserad har Ordbok över Finlands svenska folkmål mycket att erbjuda. Ofta har växtarterna andra namn än dem man hittar i standardspråkliga floror, och nästan lika ofta kan ett visst dialektalt växtnamn beteckna skilda arter på olika orter. För den som vill leta i ordboken rekommenderas att man går in i den avancerade sökfunktionen och skriver det officiella svenska artnamnet eller det vetenskapliga namnet.
Ett ganska typiskt exempel i ordboken är blåblomma.
I Öja, Esse, Tenala, Lappträsk, Strömfors och Pyttis syftar blåblomma (med varierande uttal) på blåklint (Centaurea cyanus).
I Björköby uttalas det blå:blåomo och betyder teveronika (Veronica chamaedrys).
I Hammarland uttalas det blå:blomma, alltså som det skulle ha hetat i standardspråket om ordet funnits där, och betydelsen är jungfrulin (Polygala vulgaris).
I Houtskär säger man blå:blo:må och avser då blodnäva (Geranium sanguineum).
I Bromarv har man ungefär samma uttal som i Hammarland, men här är det i stället skogsviol (Viola riviniana) som åsyftas.
Samma uttal möter på Kökar, men nu är betydelsen blåsippa. Man får vara beredd på att även de vetenskapliga namnen kan uppvisa variation över tid; just blåsippa har gått från att kallas Anemona hepatica till Hepatica nobilis.