Dialektordet jomar har inget att göra med att jåma, fastän orden vid första anblick verkar likna varandra. I samma dialekter där jomar används förekommer också ordet nejmar. Men vad säger Ordbok över Finlands svenska folkmål om jomar och nejmar?
Enligt ordboken används jomar i betydelsen ’javisst, helt säkert’ med belägg i både Åboland och västra Nyland. Ursprungligen kommer ordet från uttrycket jo (vid) Maria.
Jåomar he va: på he vi:se, har en Pargasbo en gång försäkrat. I Snappertuna kan ordet också användas i uttryck som vara so jomaij, det vill säga vara si och så.
Nejmar används i betydelsen ’visst inte; nej minsann’. Det finns belägg på uttalet neimar i Kimito, Finby och västra Nyland. Också uttalet neima:r förekommer på olika håll i Nyland.
Utöver jomar och nejmar bjuder ordboken också på intmar, kyllmar och nogmar.
Intma:r finns det belägg på i Kimito där ordet används i betydelsen ’ingalunda, visst inte; väl inte’.
Kyllmar har sitt ursprung i finskans kyllä mar eller kyllä maar och har en liknande betydelse som jomar. Ordet förekommer i såväl Åboland som västra och mellersta Nyland.
Också nogmar i betydelsen ’javisst, helt säkert’ förekommer i såväl Åboland som mellersta och västra Nyland. I Nagu kan det heta no:mar, i Karis nokmar, i Sjundeå nomar och i Kyrkslätt no:marr.
No e bå:nen riktit to:kåga no, konstaterade en Tenalabo en gång om de tokiga barnen. No:mar, instämde en annan.