Gränspartiet mellan buken och låret heter på både standardspråk och i dialekterna ljumske. I Ordbok över Finlands svenska folkmål sammanförs två varianter, det kortare ljumsk och det längre ljumske. Betydelsen är enhetlig över hela Svenskfinland, men uttalet är ovanligt mångskiftande.
Det som är mest intressant är kanske hur ordet kan uttalas i inledningen och mitten. I alla dialekter har l fallit, precis som i standardspråket, men förutom det uppvisar dialekterna en stark variation. Den mest riksspråkliga formen hittas i åländska Saltvik: jumsken (detta belägg står i bestämd form). I Pedersöre och Purmo heter det jymska. Nyland har ett allmänt spritt jomska. På en handfull orter med spridning från Karleby till Strömfors heter det ju:sk, utan m. Fler m-lösa former finner vi i mellersta Österbotten: jyoska, jioska, jy:ska. I Nedervetil, Kronoby och Purmo dyker det upp ett m igen, men inte i samma position: mju:ska. Karleby och Nedervetil kan också visa upp uttalsformen nju:ska.