Anbudsförfarande

Reuters ruta 14/4 2004

Hur ska man översätta det finska ordet tarjouskilpailu till svenska? Är det offerttävling, offerttävlan, anbudstävling, anbudstävlan, offertrunda eller möjligen något annat?

Om vi börjar med att titta på förleden så kan vi konstatera att offert allt mer får vika för anbud. Båda har visserligen gammal hemortsrätt i svenskan: offert är ett lån från franskan som kom in i svenskan redan på 1600-talet, medan det mer svenska anbud är bildat på 1800-talet enligt mönster från tyskan (Angebot). I synnerhet i Sverige är sammansättningar på offert- i dag ytterst sällsynta, och också i Finland är de klart färre än de på anbud-. Undantaget är det nästan enbart finlandssvenska offertrunda som är klart vanligare än anbudsrunda (som också är huvudsakligen finlandssvenskt).

När det gäller tävlan eller tävling som efterled visar det sig att de i detta sammanhang är ungefär lika vanliga, med en liten övervikt för tävlan. Skillnaden mellan de två är ju att tävlan är lite mer abstrakt (”det att tävla” enligt Svensk ordbok), medan tävling är ett mer konkret arrangemang (”särskilt anordnad begivenhet varvid flera personer [eller lag] mäter sin förmåga för att fastställa vem som är bäst”). Vi har t.ex. simtävlingar och fototävlingar, men man segrar i ädel tävlan med den samlade eliten. Här kan man naturligtvis diskutera om det att företagen får komma in med anbud ska ses som en arrangerad tävling eller som en ädel tävlan.

Finländarna tävlingsmänniskor?

Alla orden på offert- (offerttävlan, offerttävling, offertrunda m.fl.) förekommer som sagt praktiskt taget enbart i Finland. Ett enstaka offerttävling i ett EU-dokument kan med all sannolikhet tillskrivas en finlandssvensk EU-översättare. Men när man konstaterar att det också i fråga om anbudstävlan/-tävling finns drygt lika många belägg på finländska som på svenska webbsidor fattar man misstankar. Är det kanske inte alls dessa ord som normalt används i Sverige?

Det visar sig att misstankarna är befogade. I Sverige ser man tydligen inte det hela som en tävling i lika hög grad som i Finland. Normalordet i Sverige – som ingalunda är främmande heller i Finland – är anbudsförfarande. Man tillämpar, utnyttjar eller genomför ett anbudsförfarande, och en offentlig upphandling sker genom öppet anbudsförfarande.

Anbudsförfarandet inleds med en anbudsförfrågan (anbudsbegäran är nästan enbart finlandssvenskt, som översättning av tarjouspyyntö), och sedan följer anbudsgivning från dem som vill vara med.

Det finns all anledning att uppmuntra användningen av de här orden också i Finland, inte minst med tanke på hur viktiga de är i EU:s regelverk.

Mikael Reuter