Diskutera

Reuters ruta 2/4 2004

Är det verkligen tillåtet att diskutera under studentskrivningarna? Det undrar en läsare som har fäst sig vid hur en stor del av frågorna i realprovet har formulerats: ”Diskutera en god ledares egenskaper i ljuset av den kristna etiken och traditionen.” ”Diskutera betydelsen av sömn och drömmande för människans informationsbehandling och känsloliv.”

När jag först såg frågan hade jag svårt att förstå var problemet låg. En sådan användning av diskutera är ju helt normal och förekommer i en mängd olika sammanhang. Det som gör det hela lite intressant är emellertid ordböckernas definition av ordet. T.ex. det moderna standardverket Svensk ordbok definierar diskutera så här:
”delta i diskussion om (viss fråga med andra parter genom att argumentera och lyssna till motargument): diskutera livets mening; det är svårt att diskutera med NN; den saken får vi diskutera med den facklige representanten; äv. allmännare prata om: vi har inte diskuterat några särskilda åtgärder; äv. med bibetydelse av ifrågasättande <jfr diskutabel>: det kan diskuteras om hon inte överskred sina befogenheter; bokens värde kan diskuteras”

Som synes talas det bara om att delta i diskussion med andra parter, och det sägs inget om möjligheten att diskutera så att säga med sig själv, dvs. att resonera kring en fråga, framför allt i skrift. Vi blir inte heller hjälpta av Bonniers svenska ordbok, som bara helt kort ger ”överlägga” som synonym. Också i den nya konstruktionsordboken Svenskt språkbruk verkar alla exempel på fraser med diskutera att förutsätta flera parter. Inte heller äldre ordböcker som Illustrerad svensk ordbok och Nusvensk ordbok ger några direkta exempel på det bruk som förekommer i realprovsfrågorna.

Ändå är det som sagt otvetydigt att det sättet att använda diskutera är både vanligt och korrekt. Man kan hitta hur många exempel som helst på fraser av typen ”i boken diskuteras det och det”, ”författaren diskuterar de problem det innebär att …”, ”i artikeln diskuterar författaren …”, ”här skall du diskutera dina resultat”, ”diskutera varför dina resultat har blivit si eller så”.

Det som är diskutabelt är alltså inte användningen av diskutera i realprovsfrågorna, utan ordböckernas definitioner av ordet. Här borde man definitivt få in också betydelsen ’resonera/argumentera kring, avhandla’. Av ett visst intresse i det här sammanhanget är att det finska keskustella inte kan användas i den betydelsen, utan diskutera motsvaras i sådana fall närmast av pohtia.

Tyst minut

Bombdåden i Spanien och den tragiska bussolyckan i Finland har gett oss anledning att inom loppet av en vecka två gånger hålla en tyst minut för att hedra och tänka på offren. Och då är det normala uttryckligen att vi talar om en tyst minut (även om det i praktiken kanske är fråga om en halv minut eller upp till två minuter), eller till exempel tre tysta minuter som det var fråga om efter terrordåden i Spanien. Visserligen hittar man enstaka exempel också på ”en tyst stund”, men det är inte det normala talesättet på svenska.

Mikael Reuter