Digitalisering

Reuters ruta 25/2 2004

Mängder av arkivmaterial – både texter, ljud och bilder – håller i dag på att omvandlas i digital form för att underlätta både arkivering, sökning och mångfaldigande. En läsare undrar om det är riktig svenska att kalla detta ”digitering”, vilket tycks vara vanligt i Finland (jfr fi. digitointi). Bland annat lär man inom lantmäteriet tala om digitering av kartor, och jordbrukarna pratar allmänt om ”digitering av åkrarna”.

Jag har för några år sedan skrivit om digital både som adjektiv och som förled i sammansättningar av typen digitalbox, digitalkamera och digital-tv (där vi inte gärna ska använda förleden digi-). I det sammanhanget nämnde jag också i förbifarten digitalisering, vilket det alltså heter på svenska. På den tiden hade tydligen inte fennicismen ”digitering” ännu börjat förekomma, åtminstone inte allmänt.

Varför kan vi då inte tänka oss de kortare digitera och digitering på svenska, om man kan tala om digitointi på finska och digitizing på engelska? Vi har ju verb som agitera, datera, debitera, imitera, profitera och visitera.

Svaret är för det första att de flesta sådana verb är inlånade direkt från franskan: agiter, dater, débiter, imiter, profiter, visiter. Något verb ”digiter” finns mig veterligen inte i franskan (det heter digitaliser), och den tid då svenskan lånade in sådana verb direkt från franskan är dessutom för länge sedan svunnen. För det andra kan vi lätt se att vi här följer ett mycket starkt mönster i svenskan när det gäller att bilda verb till adjektiv eller substantiv på -al (från franskan eller engelskan).

Vi talar utan att tveka om brutalisering, centralisering, hospitalisering, kapitalisering, verbalisering och vitalisering, och inom fonetiken talar man om dentalisering, glottalisering och palatalisering. Ingen svensk skulle här kunna tänka sig att använda verb som brutera, kapitera eller vitera. Vi har visserligen det ovanliga hospitera i specialbetydelsen ’tillfälligt följa undervisningen’ och det vanligare centrera, men de hör inte direkt ihop med hospital och central.

Och strängt taget behöver vi inte några sådana argument. Det räcker väl att konstatera att det svenska verbet är digitalisera, och verbalsubstantivet digitalisering – både enligt ordböckerna och i det praktiska språkbruket. Skulle man av någon anledning börja använda det kortare digitera i framtiden så blir situationen förstås en annan. Men några tecken på det har ännu inte synts till i Sverige.

För övrigt är det nog inte jordbrukarnas åkrar som digitaliseras, utan kartorna och eventuella andra uppgifter om åkrarna. Digitala åkrar ger lika dålig skörd som virtuella åkrar.

Mikael Reuter