På sistone har jag i flera sammanhang stött på en uppfattning om att ortnamn borde stavas så som de stavades till exempel på 1800-talet. Ålderdomliga stavningsformer motiveras med att det handlar om historiskt korrekta, ursprungliga stavningsformer.
Det är antagligen ganska få av oss som stött på ordet vägpåse. Förleden väg- kan åtminstone formellt hänföra sig antingen till färdvägar eller till verbet väga.
Ortnamn ska inte översättas, men det är skillnad på etablerade ortnamn och nybildade namn.
Kom den märkliga finlandssvenska valborgshälsningen till genom en illa översatt annons? Mycket möjligt, om man får tro en insändare i Hufvudstadsbladet.
Det är ett mysterium varför många finlandssvenskar önskar varandra glada vappen i stället för glad valborg.
Förutom att gå ut och promenera kan vi bland annat spatsera, flanera och spankulera. Eller varför inte ”förflytta oss genom att växelvis flytta den ena foten framför den andra, som då hålls kvar mot underlaget vanligen med underförstådd riktning framåt”, det vill säga – gå.
FizzyDizzy? One Sweet World? 1917 tall? Nej, vi talar varken om leksaker, någon ny amerikansk dokusåpa eller en historisk roman om Finlands självständighet utan om glass.
Även månaderna har getts karaktärsdrag i språket. "War ganska wachtsam öfwer ditt barn i thes wankelmodige Aprilförstånd."
Nu i mars börjar solen på allvar värma och tina upp den frusna marken. Det är dagsmeja.
Med sportlovssäsongen i full gång gäller det att passa på innan våren är här igen.
