Kusliga ortnamn
Det finns mord, skräck och död i våra ortnamn.
I Sverige firas raggsockans dag i oktober, men i Finland är ordet yllesocka mycket vanligare.
För ett lyckat klarspråksprojekt behövs experter på språk, innehåll och teknik.
I en del byar framför allt i Leningrads oblast i Ryssland kan man höra det östersjöfinska språket vepsiska talas av äldre personer. Däremot är det inte lika självklart att de kan läsa den enda dagstidningen som utkommer på vepsiska.
Vår vardag har underlättats betydligt av ett gediget, grundligt klarspråksarbete som gjort det lättare att förstå svåra saker vi möter i vår vardag. Men häromdagen slog det mig att det är något annat som tagit över i stället, och som stjäl orimligt mycket av vår tid. De elektroniska blanketterna, blanketterna på nätet.
Resevokabulären kan avslöja om talaren är finlandssvensk eller sverigesvensk. Många finlandssvenskar ”åker till södern”, medan en sverigesvensk åker på solsemester till Mallis. Ändå kan de vara på väg till samma ställe.
I somras deltog jag i en konferens där forskaren Agnes Bodis berättade om språksituationen vid högskolor i Australien. Den stora mängden utländska studenter, speciellt från Asien, har ifrågasatts under de senaste åren.
”Hon verkar känna till den här saken” är ett enda ord på nentsiska, ett samojediskt språk som talas i Sibirien. Språket är utrotningshotat, men ännu finns det cirka 25 000 personer som talar nentsiska på den sibiriska tundran.
Inför FN:s läskunnighetsdag den 8 september konstaterar vi att det är ett privilegium att kunna läsa. Det kan öppna nya världar för oss och erbjuda underbar avkoppling i ett stressigt liv. Och många har läsningen att tacka för att de har ett stort ordförråd och lätt för att uttrycka sig.
Vasa centralsjukhus har föreslagit namnet No-Harm center för sitt nya center för patientsäkerhet. Att på det här sättet åsidosätta nationalspråken i namngivningen är inte förenligt med den finländska lagstiftningen.