Nya skrivregler

Reuters ruta 27/9 2000

Nej, bli inte rädd. Rubriken innebär inte att reglerna för hur vi skall skriva svenska har ändrats. Det som har hänt är att det i somras har kommit ut en ny upplaga av boken Svenska skrivregler, liksom tidigare utgiven av Svenska språknämnden. Där finns visserligen åtskilligt nytt och intressant, men inte på det sättet att de gamla skrivreglerna skulle ha ändrats i någon nämnvärd utsträckning.

Klara och entydiga skrivregler är inte till för att göra det besvärligt för skribenterna. Tvärtom: de gör det lättare för både läsaren och textproducenten. När de ytliga detaljerna i en text följer enhetliga skrivkonventioner störs läsaren inte av oregelbundenheter utan kan ägna sin uppmärksamhet åt innehållet. Skribenten å sin sida slipper fundera ut egna lösningar på detaljproblemen som teckenanvändning och stor eller liten bokstav, och kan i stället ägna sig åt hur hon eller han skall uttrycka sina tankar.

De nya skrivreglerna är betydligt mer omfattande än de föregående från 1991. Det beror framför allt på helt nytillkomna avsnitt, men också på att en del av de tidigare rekommendationerna har byggts ut och exemplifierats ännu bättre än tidigare.

Under de nio år som gått sedan den förra upplagan har skrivandet revolutionerats. Allt fler producerar egna texter och svarar också för deras slutliga utformning. Det är inte längre sekreterare och sättare som lägger sista handen vid texterna, och skillnaden mellan maskinskriven och tryckt text har i det närmaste utplånats. Fler och fler texter produceras för att läsas direkt på datorskärmen – antingen som e-post, på webbsidor eller på t.ex. cd-rom. Allt detta ställer helt nya krav på skribenterna.

Den nya upplagan av Svenska skrivregler genomsyras förståeligt nog av detta nya skrivande. Inte minst den grafiska utformningen ägnas stor uppmärksamhet. De flesta av oss behöver numera kunskaper om rubriksättning, bildtexter, grafiska markeringar, typsnitt och teckengrader, marginaler osv. Skrivreglerna ger också klara råd om hur man t.ex. skall skriva formella e-postmeddelanden och hur man skall utforma en webbtext för att den skall vara lättläst och funktionell.

Självfallet ger skrivreglerna också råd om stavning och böjning av ord. Här återfinner man de gamla klassiska principerna för stavning av främmande namn, böjning av ord på bl.a. -ande (flera ordförande) och -ium (massmedier), genitiv av ortnamn (Orusts kommun; Borgå å men Borgås äldsta invånare) m.m. Drygt tjugo sidor ägnas frågan om stor eller liten bokstav. Bland annat rekommenderas att namnen på de svenska departementen (som motsvarar våra ministerier) skrivs med stor bokstav, t.ex. Utrikesdepartementet.

Reglerna för avstavning är omfattande men klara och tydliga. Skrivreglerna har inte låtit sig påverka av de extrema avstavningsprinciper som Svenska Akademiens ordlista förespråkar, utan grundreglerna är desamma som i den förra upplagan. Också kommateringsreglerna är desamma som förut.

Det långa kapitlet om skiljetecken och andra skrivtecken är fylligt exemplifierat och har dessutom kompletterats med uppgifter om hur de tecken som inte finns på tangentbordet fås fram på datorn.

Min rekommendation till alla som skriver i jobbet är att inte bara skaffa de nya skrivreglerna utan också läsa igenom dem – gärna från pärm till pärm. Det är väl investerade pengar och väl investerad tid.

Mikael Reuter