Sytning

Reuters ruta 8/11 2000

I ett radioprogram nyligen frågades det vad ordet sytning betyder. Det hade förekommit i en blankett som användes inom dagvården i Esbo, i samband med bestämningen av dagvårdsavgiftens storlek.
Det visade sig att nästan ingen av de tillfrågade visste vad sytning var. Det går inte heller att slå upp i vanliga ordböcker, för där finns det inte. Och den stora Svenska Akademiens ordbok har ännu inte kommit så långt i alfabetet.

Ändå är sytning ett ord som lever i högönsklig välmåga i finländsk lagstiftning. Det finns cirka femtio belägg på sytning i lagstiftning från 1990-talet och hela sju belägg från lagar som stiftats så sent som i år. Men ordet är sedan länge enbart finlandssvenskt.

Med det finlandssvenska sytning avses det som i Sverige kallas undantag, dvs. en viss rätt till försörjning för dem som överlåter en (jord)egendom, dvs. rätt till nyttjande av bostad, ett visst underhåll m.m. (jfr ”bli satt på undantag”). I Sverige betraktas detta uppenbarligen bara som en historisk företeelse (t.ex. enligt Nationalencyklopedins ordbok), men i Finland förekommer det alltså ännu i modern lagstiftning. T.ex. i inkomstskattelagen från 1992 står det så här: ”Skattepliktig inkomst är inte förmåner som i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller på livstid (sytning), till den del de utges i form av bostadsförmån, naturprodukter eller tjänster. Sytning i form av pengar är skattepliktig kapitalinkomst.”

Sytning är förstås väsentligen en lantlig företeelse, och det är inte bara ordet utan också själva företeelsen som börjar bli allt ovanligare och allt mer okänd i synnerhet bland yngre personer i storstäderna. Det är därför inte underligt att småbarnsföräldrar i Esbo undrar vad det riktigt handlar om när de stöter på ordet i en blankett. Men för en äldre generation är sytning och sytningshjon (dvs. den äldre generationen på en gård som levde på sytning) välkända begrepp, liksom också för många unga som har vuxit upp i närmare kontakt med landsbygden.

Sytning är alltså i dag enbart finlandssvenskt, men har tidigare varit mer allmänt känt i svenskan och upptas t.ex. i svenska ordböcker från 1700-talet. Ordet förekom redan i fornsvenskan, men enligt Hugo Bergroth hade det också då karaktären av ett företrädesvis finländskt uttryck. Abraham Sahlstedts Svensk ordbok från 1773 tar också upp ett verb syta ’sköta, ta hand om’ (lat. curare), exemplifierat med fraserna hon syter barnen och syta boskapen.

Mikael Reuter