Jag ska tala med frun

Reuters ruta 26/7 2006

En läsare som sedan 20 år är bosatt i USA undrar över bruket av "hustrun" när man menar "min hustru" och "frun" när man menar "min fru". Hon hänvisar bland annat till en artikel i Hbl där en brandman på väg till Estland säger "Jag skulle ha varit på stugan tillsammans med frun" och "Jag hoppas att frun förlåter mig".

Frågan är intressant på flera sätt.

För det första är det tänkbart att frågeställarens reaktion hänger samman med hennes engelskspråkiga miljö. På engelska är motsvarande konstruktion inte möjlig: man kan inte säga "I hope the wife forgives me" om man avser sin egen fru. Men detta är å andra sidan en skillnad mellan svenska och engelska som har en större utsträckning. Bland det som brukar påpekas i jämförelser mellan engelsk och svensk grammatik är att engelska konstruktioner med possessivt pronomen och bland annat kroppsdelar (my hand, his head) ofta motsvaras av enbart bestämd form i svenskan.

På svenska säger vi alltså "han skakade på huvudet och stack handen i fickan", medan man på engelska säger "he shook his head and put his hand in his pocket".

Men ändå är det inte så att frun här är direkt jämförbar med huvudet, handen och fickan. Det normala också på svenska är att man talar om min fru och min hustru (och på motsvarande sätt din fru, sin fru). Enbart bestämd form (frun, hustrun) har närmast en talspråklig och informell prägel. "Barnen skriker och frun är sur, fan vad jag är lycklig", stod det här om dagen i en rubrik i Aftonbladet.

Vi kan också jämföra med det vardagliga och kanske lite mansgrisiga frugan, som ju praktiskt taget bara förekommer i bestämd form – "min fruga" och framför allt "din fruga" är ytterst sällsynta.

Att det sällan går att använda mannen på samma sätt beror säkert på att man har en så generell betydelse och inte bara betyder 'make'. Däremot går det bra att i informell stil tala om gubben eller maken i betydelsen 'min man'.

Rubriken i Aftonbladet visar för övrigt på en annan faktor som verkar kunna bidra till att man säger eller skriver frun eller hustrun i stället för min fru/hustru, nämligen samordningen med barnen. "Jag åker till stugan med frun och barnen" är en helt normal konstruktion, och här kan man mycket väl också tänka sig mannen, eftersom betydelsen framgår av sammanhanget.

Mikael Reuter